Knacka på!

Jag har varit och besökt utställningen Knacka på!.  Utställningen är skapad utifrån boken Knacka på! som är skriven och illustrerad av Anna-Clara Tidholm. Det är en utställning som är gjord till en slags verkstad och mötesplats för föräldrar och små barn, 0-5 år. Lokalen som utställningen är gjord i är utformad och inredd utifrån bokens innehåll. 

Lokalerna var utformade efter boken då det fanns olika rum med dörrar som hade olika färger så som röd, grön, blå och gul. Innanför de färgade dörrarna fanns det ett olika ”teman” som presenterade rummet. Exempelvis så var det ett skapanderum innanför den blåa dörren där det fanns massor av material och saker att skapa med. Innanför den gula dörren var det ett sagorum med massa böcker och en liten scen. Innanför den gröna dörren fanns det en stor samlingssal med massor av olika kuddar och bollar och innanför den röda dörren var det ett mat- och fikarum.

                                                         

När jag besökte utställningen var det några barn och vuxna där som skapade i det blåa rummet samt lekte i den stora samlingssalen. Det var kul att få se hur de använde lokalerna och lekte. I de olika lokalerna fanns det möjlighet till att skapa, måla, skriva, leka, sjunga, läsa, dansa och annat. Jag hittade lite broschyrer som visade olika aktiviteter som fanns att göra under olika dagar i utställningen. Aktiviteterna styrs av personal som arbetar i utställningen. Det fanns alltifrån att läsa bok i samling, sånger och ramsor i samling, rytmiksamling, sagostunder på finska, barnkulturdagar, bebisteater och vanlig teater m.m. Det fanns också erbjudanden om att komma dit med förskolegrupper vid egna särskilda tider vilken man kunde boka.

Hur hade jag planerat och arbetat med denna utställning/mötesplats?
Eftersom jag aldrig mötte någon som arbetade där under mitt besökt så tycker jag det är svårt att veta hur de arbetar tillsammans med barnen i lokalerna. Det hade varit bättre om jag kanske gått på en av aktiviteterna och sett hur de gör, kanske frågat lite hur de arbetar m.m. Dock trodde jag att det skulle vara mer som en utställning som barn skulle kunna ta del av, men det var som tidigare nämnt mer en mötesplats där barn får röra sig och leka.

Jag tror att det hade varit roligt att ta med en barngrupp hit, men gärna läsa boken några gånger innan och samtala om den. Jag hade nog också valt att gå på en aktivitet tillsammans med barngruppen.  Jag har själv läst boken innan men kan tycka att lokalerna ”bara” är utformade efter hur dörrarna ser ut i boken, det är inte så likt med detaljer och innehåll som i den riktiga berättelsen. Det tyckte jag var lite tråkigt, men samtidigt hade jag kanske förstått konceptet lite bättre om jag fått en guidad tur innan av någon anställd.

Om man går dit skulle man kunna skapa tillsammans med barnen och leka i samlingssalen. Man skulle också kunna läsa i bokrummet och ha med sig fika i fikarummet. Jag skulle försöka dokumentera tillsammans med barnen, ta kort och måla samt prata om det som man gör för att sedan kunna arbeta med det i förskolans verksamhet. Det är viktigt att återkoppla det man gör tillsammans med barnen, både för att det är en ny miljö som barnen möter och som de får nya erfarenheter utav (Svensson 2005).

Referenser

 

Svensson, Ann-Katrin (2005). Språkglädje: språklekar i förskola och skola. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur

Konstmuseet i Borås - Stoftkorn av svart

Under ett besök på Konstmuseet i Borås fick jag gå på en utställning skapad utav Hans Gothlin, en konstnär som är född i Borås 1949. Utställningen kallas för Stoftkorn av svart och i sin utställning har Gothlin arbetat med material så som plexi, järn och aluminium tillsammans med färg. 

När jag kom in till utställningens lokaler var det en väldigt öppen miljö. Det var stora rum med stora utrymmen. Det fanns olika piedestaler med skulpturer på och på väggarna runtomkring fanns det olika slags tavlor. Skulpturerna och tavlornas motiv var till mestadels abstrakt konst. Det fanns också ett litet rum där man kunde gå in och titta på bildspel med olika fotografier från 70-talet.

I en del av utställningens kunde man också se en avdelning som visade miniatyrkonst. Konsten visades i form av små porträtt som var målade av en konstnär som också var född i Borås. Jämte avdelningen med miniatyrkonst fanns även ett rum med stora vackra fönstren som visade bilder. Det dumma med dessa avdelningar var att allt satt väldigt högt upp på väggarna, det var inget barnperspektiv. 

Hur kan man arbeta med en barngrupp vid ett besök på museet?
Om jag hade tänkte arbeta med denna utställning tillsammans med barn så hade jag valt att gå och titta på den själv före jag valt att ta med barnen. Detta för att veta hur jag skulle arbeta med barnen vid ett besök. Det kan vara bra att veta exempelvis hur lokalerna ser ut, vad det är för slags utställning, om den är givande eller inte för barnen. Jag kan tycka att denna utställning var lite tråkig då sakerna var väldigt enkla, och då menar jag att det stod exempelvis ett järnrör och inget mer på en pedistal. Det kändes också väldigt tomt i de gigantiska lokalerna. Det kan säkert vara så att ett barn blir inspirerad av det, men jag hade nog valt att gå på en utställning som visade lite mer färg och form än denna. Många saker i denna utställning var väldigt snarlika, vilket också gjorde den lite tråkig.

Något som jag tidigare nämnt men som jag säger igen var att alla saker var placerade väldigt högt upp på väggar m.m. Detta kan göra att det inte går att fånga barnens intresse så lätt. När barnen inte riktigt ser är det svårt att bli inspirerad och nyfiken utav utställningen. Det kändes inte som att denna utställning var gjord för barn (vilket jag inte heller tror) så jag hade nog valt att inte ta med en grupp hit. Men om jag hade gjort det hade jag tagit med en lite äldre barngrupp. Jag hade också samtalat innan besöket med barnen om vad man får och vad man inte ska göra på ett museum, som tillexempel inte röra vid saker eftersom då kan de gå sönder. Eftersom lokalerna var väldigt stora tror jag att barn gärna hade velat testa och springa runt lite, det kan då vara viktigt att pointera för barn innan besöket att man inte får springa eftersom det kan störa andra besökare. 

Under mitt besök med barngruppen hade jag också försökt prata med barnen om de olika tavlorna och skulpturerna, kanske gett barnet ett litet uppdrag som de skulle kunna få göra. Exempelvis att de ska måla eller ta kort på en sak som de tycker är mest intressant, rolig eller kanske den saken som var tråkigast. Sedan hade man kunnat arbeta med det i förskolan genom att skapa egna skulpturer eller härma dem man såg.

Bendroth Karlsson*  berättade under hennes föreläsning om konst att när man besöker museum eller konsthallar så bidrar det till att vidga barnens erfarenhetsvärld och livsvärld. Dock kan jag ställa mig lite kritisk till detta då det också handlar om vad man väljer att gå och se på samt vilket syfte man har med besöket. Utan att ha dessa två tankar med sig blir besöket på ett museum eller konsthall inte meningsfullt. Hon tog också upp att jag som pedagog har stor betydelse i bemötandet av konst för barnen. Det bemötandet som jag visar upp påverkar nämligen barnens erfarenheter till konst. Men med hjälp av en utställning kan man hitta nya samtalsämnen, spontana samtal, lära sig om andra m.m.

Avslutningsvis vill jag säga att det är aldrig fel att testa att gå på en utställning, det kan ju hända att barnen inte alls tycker om det men å andra sidan kan besöket bli en start på något nytt!





Kursmål:
- självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden
-  utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande














Referenser:
 Marie Bendroth Karlsson. Barn möter konst. Högskolan i Borås, 2015-03-10.

Ett besök på Textilmuseet

Vad skulle hända om vi inte hade textilier?
En fråga som kännas ganska självklar för mig – vi skulle vara helt nakna och vårt samhälle skulle kollapsa!
Men har ni tänkt på vad som mer skulle hända om det inte fanns egentligen?
                                                                

Under ett besök på Textilmuseet i Borås fick jag och mina kurskamrater ta del av denna fråga. Man tänker inte så ofta på hur beroende vi människor är utav textil i vardagen. Det finns i våra kläder, i möbler, inredning, i leksaker, alltifrån på sjukhusen till ett jordbruk m.m. Ja, utan textil hade vi nog inte överlevt vidare länge.

Som tidigare nämnt fick jag och mina kurskamrater besöka Textilmuseet där vi fick en guide vid namn Karin som visade oss lite olika avdelningar på museet. I den första avdelningen fanns det textilier överallt. I montrar och på bord, på väggar och i taket. På denna avdelning handlade det om hur mycket textil det faktiskt finns runt omkring oss som vi kanske tänker mer eller mindre på. Visste ni till exempel att ett däck innehåller textil? Eller att det finns textil i en surfingbräda?

 

De föremål som fanns på avdelningen satt bland annat ganska högt upp på väggarna. Vår guide berättade att hon var negativt inställd till föremålens placering då barnen som kommer på besök varken ser eller kan känna på materialet. Men detta var något som de arbetade med på museet, att de olika föremålens placering skulle bli mer anpassat för barn.

Efter att vi kollat runt en stund gick vi vidare till en avdelning som hade massor av kläder hängande på olika klädställningar. Det fanns allt ifrån hattar, skor, klänningar, kostymer, dräkter av olika slag, byxor, kavajer, sportkläder, tröjor – ja, det fanns allt och man fick gärna prova. Klädernas ursprung var ifrån olika decennier, vilket var häftigt att få se. Vår guide Karin berättade att det bara fanns vuxenkläder på avdelningen, detta för att de hade märkt under åren att barn mest uppskattade att få testa vuxenkläder. 

Vi provade kläderna en stund och fick samtidigt lite fakta om plaggens material och ursprung från Karin. Efter det fick vi se en utställning gjord av japanska textilpionjärer. Utställningen hette Fiber Futures och var väldigt spännande och fascinerade att se på.

Tillsist men inte minst fick vi gå till ett ställe där de brukar skapa på olika sätt. Vi fick i uppgift att skapa insekter och kryp utifrån slipsar och annat material man arbetar med inom textilbranschen. Genom detta fick jag inspiration om hur man kan arbeta med textil på olika sätt tillsammans med barn, genom att exempelvis skapa små insekter med olika material. 
 

Hur kan man arbeta med Textilmuseet tillsammans med barn?

Jag tyckte att vårt besök på museet var väldigt roligt och om jag hade arbetat i en barngrupp hade jag tagit med barnen hit. Jag tyckte att vår guide förklarade på ett sätt där hon involverade barn och deras perspektiv för oss. Jag tycker också att detta är en miljö som jag tror att barn skulle tycka var roligt, spännande, intressant, men också erfarenhetsmässigt inspirerande. Jag hade dock valt att ta med en ganska liten barngrupp, så man skulle kunna ge mer tid och stöttning åt de som är med.

Jag tror att man skulle kunna ta med barn i alla åldrar på ett sådant här besök, dock kan det vara lite svårare för mindre barn att hänga med då de kanske inte har samma intresse eller tålamod att gå omkring en heldag på samma ställe. Men det handlar också om hur man som pedagog och guide lägger upp besöket så det är givande för rätt åldersgrupp. Jag kan tycka att det kan vara bra för lite mindre barn att få träffa på miljön, erfarenhetsmässigt och för att det kan skapa nyfikenhet och ge upphov till samtal hos dem. 

Svensson (2005) beskriver för att barn ska upptäcka fenomen i världen och lära sig att hantera olika situationer är det nyttigt för dem med många olika upplevelser. Barn som vistas i flera olika miljöer får erfarenheter som i sin tur ger upphov till samtalsämnen. Därför tror jag att det kan vara bra för alla barn att besöka denna miljö, men som tidigare nämnt tänka över hur man lägger upp besöket. Ett liknande besök som vi gjorde är nog mer optimalt med äldre barn medan man kan ta med en yngre barngrupp och titta, känna och prova utklädningskläderna bara.

Svensson (2005, s. 27) beskriver också att nya intryck och aktiviteter ger mycket att tala om. Det är viktigt att vuxna är med och samtalar med barnen, hjälper till att sätta ord på upplevelserna och arbeta med det barnen varit med om. Detta tror jag är superviktigt när man göra liknande besök, för utan samtal om upplevelser blir besöken inte till någon nytta hos barnen. Om man som pedagog försöker dokumentera med bild, text eller andra uttrycksformer tillsammans med barnen ger man de en upplevelse de lättare minns och som de kan återkoppla senare till. Som pedagog är det också lättare att ta fasta på det barn lär sig i de olika besöken eller situationerna om man arbetar på detta sätt.

I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) står det att verksamheten ska bidra till att barnen får erövra nya erfarenheter. Utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra grunden för förskolans verksamhet. Arbetslaget ska ge barnen möjligheten att utveckla sin förmåga, att dokumentera och förmedla upplevelser, erfarenheter, sina ideér och tankegångar med hjälp av ord, konkret material, bild samt andra estetiska uttrycksformer.

Kursmål:

- redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
- självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden

Referenser

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442 

Svensson, Ann-Katrin (2005). Språkglädje: språklekar i förskola och skola. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur

Museibesök på Världskulturmuseet – hur kan ett museibesök bli en tillgång till förskolan?

I Världsnaturmuseet fanns en avdelning anpassad för barn som handlade om Jordlingarna. När jag kom in till avdelningen möttes jag av en vägg med en rymdvarelse på. Bredvid rymdvarelsen var det en text där det stod att man välkommen in och titta på hur Jordlingarna bor på planeten Tellus.  Inne på avdelningen fanns det massor av saker att upptäcka. Det fanns olika ljud man kunde lyssna på i hörlurar, glasmontrar med olika saker som vi människor använt oss utav genom tiden, dataskärmar med olika spel att spela, en mörk tunnel som lyste med massa neonfärger, en hel vägg med stjärnor och planeter som man med hjälp av en kontroll kunde styra så det såg ut som att man åkte runt i rymden. Det fanns också en stor tv-skärm där man kunde se barn som förklarade olika föremål. Genom att man tryckte på en bild på en mindre skärm bredvid tv-skärmen så kom det upp på den stora så man kunde stå och lyssna. På avdelningen fanns det också flera informationstexter, om de saker som fanns att göra, som satt på väggarna.

Denna avdelning var full med saker att göra, känna och titta på. Hit tycker jag att man kan ta med barn i alla olika åldrar. Är det så att man har mindre barn kan det bara bra att bara åka hit så att barnen får se det som finns och uppleva avdelningen.

Något man skulle kunna göra utav detta besök med lite äldre barn är att skapa temat ”Vårt solsystem” eller temat ”Planeter.” Till en början kan man tillsammans med barnen prata om jorden som vi bor på, om rymden och även om de andra planeterna som finns i vårt solsystem. Man kan läsa sagor för barnen, göra en teater om en astronaut som hälsar på och berättar om vårt solsystem, kolla på små filmer om rymden, skapa egna planeter för att ge barnen mer kött på benen innan man gör ett besök. Det finns massor av saker att göra med detta ämne. Om man sedan tar och besöker denna avdelning kan barnen få en extra upplevelse till det tema de arbetat med. Efter besöket kan man följa upp det man varit med om och fortsätta arbeta med temat om barnen har intresse för det.

Något jag vill pointera (som jag också tog upp i inlägget vid besöket i Stadsmuseet) är att jag som pedagog kanske åker och tittar på vad som finns på museet. Det kan vara viktigt att veta lite vad som finns på avdelningen så man både kan ta med det i temaarbetet och även vara förberedd innan man tar dit en barngrupp. Dock var avdelningen på museet anpassat för barn, vilket var väldigt roligt. I Läroplanen i förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) står det att jag som förskollärare ansvarar för att barnen upplever att det är roligt och meningsfullt att lära sig nya saker. Jag ansvarar också för att barnen ställs inför nya utmaningar som stimulerar lusten att erövra nya färdigheter, erfarenheter och kunskaper.

När man har varit på ett sådant här besök tror jag att det är viktigt att vi följer upp det som hänt med barnen. Svensson (2005) beskriver att nya intryck och aktiviteter ger mycket att tala om för barnen. Viktigt är då att vuxna är med och samtalar, hjälper till att sätta ord på upplevelserna och visar engagemang.

Kursmål:
- redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
- självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden

Referenser:

 Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Svensson, Ann-Katrin (2005). Språkglädje: språklekar i förskola och skola. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur