Estetiska läroprocesser - ett sista inlägg

Tillsist vill jag göra ett inlägg som jag tycker passar perfekt till denna kurs innehåll – ett inlägg om estetiska läroprocesser.

Att uppleva med alla sina sinnen har blivit mer och mer viktigt i förskolan. Det ser man både genom Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) men även genom att arbeta och vara bland barn. Ja, man kan se det genom barnens lärande och i deras utveckling. Barn använder hela tiden sina sinnen för att förstå sin omvärld och det är jag som pedagog är det viktiga stödet för att dessa sinnen ska bli ”matade” och kunna utvecklas. Dahlbeck och Persson (2010, s. 194) redogör för att barn gör världen begriplig för sig själva genom att använda estetik. Med hjälp av fantasi, känsla, förnuft, logik och estetiska uttrycksmedel så kan barn kommunicera och utforska sin omvärld.

Dahlbeck och Persson (2010, ss. 191-192) beskriver att estetik som en kunskapsform innebär att vi lär oss om världen genom våra sinnen. Vi skaffar oss intryck genom att känna, se, dofta, lyssna och röra oss vilket i sin tur blir kunskap. Dessa intryck omvandlas till uttryck som vi sedan försöker gestalta genom tal, bild, text, dans, musik, drama. På detta vis blir estetik en kunskapsform som används för att kommunicera med andra.

Estetiken ses som ett medel för att bearbeta barns upplevelser och som ett mål för at utveckla barns uttrycksförmågor. Det innehåll som räknas som det estetiska är drama, bild, form, musik, rörelse, språk. När ett barn använder de olika estetiska medlens och kommunicerar om det med andra uppstår en möjlighet och öppning till det egna jaget (Dahlbeck & Persson 2010, ss. 192-193). Detta kan kopplas samman med Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s.10) där det står att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama. Förskolan ska också sträva efter att barnet utvecklar sin identitet och känner trygghet i den och utvecklar självständighet och tillit till sin egen förmåga.

Ja, estetik är bra att ha på så många sätt. I bloggen har ni fått läsa om olika uttrycksmedel som jag fått lära mig mer om under min utbildning och som jag kommer arbeta vidare med när jag bara om EN termin är klar – klar som professionell förskollärare.

HA DET BÄST !

Referenser

Dahlberg, Per och Persson, Sven (2010).Estetik i förskolan. I Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.). Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur, ss. 191-206.

 
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Att arbeta med drama eller inte, det är frågan!

Att arbeta med drama som ämne kan vara svårt då man inte kanske är superbra på att dramatisera och inte har kunskapen till hur man arbetar med drama. Men som jag nämnt i tidigare inlägg, det blir vad man gör det till samt att det är mitt jobb som pedagog att faktiskt arbeta med ämnet.

I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) står det att förskolan strävar efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama. Ett ämne som jag tror att många glömmer av.

Svensson* tog upp under sin föreläsning att det kan vara svårt för barn att sätta sig in i en annan roll, utanför deras egna tankar och liv. Men hon nämnde också att estetiska ämnen, som till exempel drama, är en stor tillgång för elevers teoretiska studier. Genom drama skapas kreativitet vilket är positivt för problemlösningsförmågan och det kritiska tänkandet. Estetiska aktiviteter i sig skapar samarbete mellan människor, vilket är positivt för kommunikationen vilket i sin tur skapar gemenskap mellan människor och som i sin tur leder till självförtroende och det ger studieframgång.

Drama kan göras på många olika sätt. Det jag i första hand tänker på är när man ger varandra varsin roll och sedan ska man spela en annan person eller liknande. Det behöver faktiskt inte vara så heller. Mattsson*2  beskrev under en workshop att dramatisering kan vara lätt och enkelt tillsammans med barn. Hon visade ett exempel med en saga som heter Den lilla lilla gumman. I sagan finns en gumma, en katt, och en ko. Om man gör detta i en barngrupp får barnen välja mellan dessa tre roller, det kan då till exempel bli 10 katter och 2 gummor samt 3 kor, detta har ingen betydelse för berättelsen. Sedan läser pedagogen berättelsen och under tiden får barnen agera utifrån sagan och deras roll. De behöver inte sätta sig in i sagan om de inte vill och det finns inga krav på repliker eller att barnen ska säga något eller stå ensamma vid en roll. Jag tror att barn kan känna sig utlämnade och tycka att det är jobbigt om de skulle behöva spela en ensam roll. Är man tillsammans med någon annan kan man härma, kopiera och slippa känna press.

Qvarsell (2012, s. 63) beskriver att drama som estetik kan handla om barns möjligheter att fantisera, att skapa föreställningar och att tänka i tänkheter, som de ofta gör i leken. Jag tror att drama kan vara som en lek för barnen, med en vuxen som finns med och stödjer, stöttar och kanske styr lite ibland. För barnen kan det vara befriande att få hjälp med att leka då det ibland kan vara lite svårt. Tillsammans kan alla barn agera ihop och få leka.


 Kursmål:
- redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
- kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen

 

Referenser

*Ann-Katrin Svensson. Metoder och teorier för språkutvecklande arbetssätt. Högskolan i Borås, 2015-01-20.

*2 Carina Mattsson. Timmele förskola. Högskolan i Borås,  2015-03-27.

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442 

Qvarsell, Birgitta (2012). Kultur och estetik i pedagogiken, skapande kunskapsbildning och gemenskap bland barn. I Klerfelt, Anna & Qvarsell, Birgitta (red.). Kultur, estetik och barns rätt i pedagogiken. Malmö: Glererups, ss.61-76.

Att arbeta med matematik i förskolan

Det är inte ofta som jag möter på människor som har matematik som sitt favoritämne. De ser ofta ämnet som svårt, jobbigt och det i sin tur gör att det blir tråkigt. Jag har stött på människor som anser att det är ett ämne som barn faktiskt inte behöver lära sig förrän de blir äldre. Björklund (2012, s. 19) beskriver att matematik kan vara ett svårdefinierat begrepp för många men att man kan beskriva matematik som ett socialt och kulturellt redskap som har utvecklats för att skapa struktur i människans vardag. Hon beskriver också att små barn uppfattar matematiska begrepp och symboler snabbt, vilket kan vara till god hjälp i samspel med andra (s. 24). Matematik handlar faktiskt inte bara att räkna som många tror, utan också viktigt för det sociala, speciellt för små barn som försöker förstå och upptäcka sin omvärld.

Att arbeta med matematik i förskolan är faktiskt lättare än vad man kan tro och det går att hitta matematik i allt vi gör, det gäller bara om att vara medveten och engagerad som pedagog. Men vart kan man hitta matematik i förskolan verksamhet då? Jo, låt mig beskriva några få situationer eller lekar där matematik finns i allra högsta grad. Exempel:

• Måltiden – barnen kan få hjälpa till att duka, räkna glas och tallrikar, hur många gafflar eller knivar behövs, hur många barn respektive vuxna ska sitta vid bordet.
  
  
•  Lek i sandlådan – när man bakar sandkakor används former av olika slag, volym i de olika formarna, storlekar, de får bygga och konstruera sina kakor.
  
• Klä på sig för att gå ut – vad behöver man ha på sig, två vantar, en till varje hand, ett par skor men en sko för varje fot, passar det om jag lånar frökens sko, har vi samma storlek?
  
• Bygga med lego – konstruktionslek, bygga, passform, planera, former, räkna, sortera, färger m.m.
• Fruktsamlingen – dela frukterna, halvor eller fjärdedelar, räkna hur många ska ha banan

• Skapa diagram – hur många ska ha äpple till mellanmål, lägg en blå kloss om man ska det.

• Att pärla och pyssla – skapa mönster, tessilering, jämföra olika pärlor, sortera, storlekar, räkna antal.
  
• Gå i skogen – räkna hur många stora eller små kliv det är till en viss plast, samla kottar och räkna, leta efter saker som liknar former, hitta det träd som man tror är längst. 

Ja som ni ser är detta bara små små detaljer, men det finns mycket mer än vad jag nämnt. Barn tycker ofta att matematik är väldigt roligt, något som jag i alla fall märkt när jag har jobbat eller varit på praktik.

Jag tror att det kan vara så att många pedagoger inte vill arbeta med matematik eftersom de själva har dåliga erfarenheter av ämnet. Men samtidigt vill jag pointera att detta är MITT/VÅRT jobb som pedagoger att arbeta med matematik enligt förskolans styrdokument. Vi har egentligen inget val, så varför inte göra ämnet till något roligt?

Matematik i förskolan handlar inte om att prestera utan det handlar om att barnen ska få möta på den matematiska världen och försöka få en förförståelse för ämnet. Om jag som pedagog inte ger barnet en introduktion som är spännande och rolig för matematik så kommer ämnet kanske bli mer skrämmande och främmande när det sedan ska arbeta med det i skolåldern. Björklund (2012, ss. 19-20) beskriver att ursprunget för det matematiska tänkandet finns redan hos de nyfödda barnet. Ja, redan då är barnet färdigt att utvecklas i samspel med omvärlden. I vilken riktning som de matematiska förmågorna och färdigheterna utvecklas är beroende på vilka möjliga erfarenheter som barnet erbjuds i mötet med sin omvärld, men även de människor som finns i den. Genom att vuxna uppmärksammar matematiken i vardagen för det att barn blir mer medvetna om samband och matematik i vardagen.

Hur kan man då göra som pedagog om man känner sig osäker på ämnet?
Om man som pedagog känner sig osäker på matematik tycker jag att man ska ta hjälp av både böcker men även internet och appar. Idag har pedagoger sådan tur att Ipads finns i (nästan) alla förskolor och i dem kan man ladda ner flera appar som kan vara till hjälp för att lära ut matematik. Jag tror att många pedagoger antar att de ska kunna ämnet utantill och vara självlärda eftersom vi är pedagoger.
 Men för att bli en kunnig pedagog anser jag att man måste kunna söka efter inspiration och vara villig till att lära sig nya saker via böcker och internet, vilket man som pedagog bör i alla ämnen.

En annan sak som jag också tror är superviktig är att försöka arbeta med matematiken i vardagen, helt naturligt och ofta. I förskolan kan man arbeta med tema matematik, men tycker man samtidigt att det är svårt att arbeta med ämnet är det nog lättare att försöka få med det i olika situationer, som jag berörde innan.

En sista reflektion – var inte rädd för att arbeta med matematik. Det är ett fruktansvärt enkelt ämne att få med i vardagen och när man väl ger sig an är det fruktansvärt roligt. Jag säger som min mor hade sagt – det blir vad man gör det till!

Enligt Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) ska förskolan bland annat sträva efter att varje barn:

·         utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring,

·         utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar,

·         utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp,

·         utvecklar sin matematiska förmåga att föra och följa resonemang,

Kursmål:
- redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
- kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen

Referenser

Björklund, Camilla (2012). Bland bollar och klossar: matematik för de yngsta i förskolan. 2., [kompletterade] uppl. Lund: Studentlitteratur

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Att läsa är viktigare än vad man tror!

Detta kanske är nytt för många eller riktigt gammalt för andra, men jag vill ändå pointera hur viktigt det är att läsa för barn. Både i hemmet och i förskolans verksamhet. Svensson* beskrev under sin föreläsning vilken slags kompetens barn får genom att vi vuxna läser för dem. Barnen får:

·         stort ordförråd

·         förmåga att berätta/återberätta

·         fonologisk medvetenhet

·         morfologisk och syntaktisk medvetenhet

·         verbalt minne

·         snabb tillgång till språket

·         kunskaper om bokstäver

Svensson (2009) beskriver i sin forskning att det är dock inte bara att läsa rakt uppochner för barnen utan det handlar om att läsa med barnen och ej för dem. Hon beskriver också att det handlar inte om hur mycket man läser utan det sätt man läser på, vilket ger störst effekt hos ett barn. I detta har jag som pedagog en stor roll men även övriga vuxna, att tänka på hur vi läser med barnen. Svensson* tar upp att när man läser böcker med barn så ska man ta tillvara på barnens frågor och tankar. Som vuxen kan man ställa frågor kring det man läser, om innehållet i bilderna, vad barnen tror och tänker om innehållet. Genom detta får barnen agera, tänka och reflektera. 

Jennfors och Jönsson (2010, s.132) beskriver att tidigare ansåg forskare att man i förskolan skulle hålla sig borta från läs- och skrivaktiviteter, men att man skulle gärna förbereda barnen med språklekar, rim och ramsor. Forskare idag är relativt överens om att läs och skrivutveckling startar långt tidigare innan barnet börjar skolan. Det finns ingen speciellt tidpunkt när barn ska lära sig skriva eller läsa utan det är utifrån barnets utveckling. Författarna beskriver också att barn behöver en arena där de kan testa och prova samt våga utforska språket under en vuxen persons stöd, vilket gör förskolan till den perfekta arenan (s. 133).

Hur jag hade arbetat med läsning på olika sätt i förskolan
Hade jag arbetat med läsning i förskolan hade jag försökt göra det till ett tema. Med ett tema blir lärandet mer meningsfullt och sammanhängande. Jag hade gjort biblioteksbesök med barnen, låtit dem välja de böcker de vill och sedan läst så mycket som möjligt med dem. Jag hade haft språkpåsar med olika berättelser i som barn och vuxna skulle kunna ta del av på avdelningen. Jag hade försökt göra dramatiseringar av böcker för barnen och med dem. Målat av sagor eller försökt göra egna.

Genom att arbeta med sagor, berättelser och läsning så tror jag att barn lär sig nya ord och begrepp. De lär sig om olika känslor, situationer och dilemman som finns i böckerna. Även en slags nyfikenhet och introduktion inför läsvärlden kan skapas. Svensson* tog också upp under sin föreläsning att läsning skapar en fantasirik miljö för barn. Genom fantasin främjas lek och erfarenheter. Även känslor, händelser och företeelser bearbetas multimodalt.

Något som jag tillsist skulle vilja pointera är att tänka på vad man läser för barnen, att man försöker variera sortimentet som man har på förskolan eller i hemmet. Det kan vara alltifrån faktaböcker, texter på nätet, böcker om prinsessor, djur, maskiner, känslor m.m. På detta sätt får barnen möjlighet att lära sig mer saker och får ett bredare ordförråd.

Kursmål:
- redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
- självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden
- kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen

Referenser

*Ann-Katrin Svensson. Metoder och teorier för språkutvecklande arbetssätt. Högskolan i Borås, 2015-01-20. 

Jennfors, Elisabeth & Jönsson, Karin (2010) Tidiga möten med skrift. .I Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.). Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur, ss. 121-138.

Svensson, Ann-Katrin (2009). Barnet, språket och miljön: från ord till mening. 2., omarb. uppl. Lund: Studentlitteratur

Knacka på!

Jag har varit och besökt utställningen Knacka på!.  Utställningen är skapad utifrån boken Knacka på! som är skriven och illustrerad av Anna-Clara Tidholm. Det är en utställning som är gjord till en slags verkstad och mötesplats för föräldrar och små barn, 0-5 år. Lokalen som utställningen är gjord i är utformad och inredd utifrån bokens innehåll. 

Lokalerna var utformade efter boken då det fanns olika rum med dörrar som hade olika färger så som röd, grön, blå och gul. Innanför de färgade dörrarna fanns det ett olika ”teman” som presenterade rummet. Exempelvis så var det ett skapanderum innanför den blåa dörren där det fanns massor av material och saker att skapa med. Innanför den gula dörren var det ett sagorum med massa böcker och en liten scen. Innanför den gröna dörren fanns det en stor samlingssal med massor av olika kuddar och bollar och innanför den röda dörren var det ett mat- och fikarum.

                                                         

När jag besökte utställningen var det några barn och vuxna där som skapade i det blåa rummet samt lekte i den stora samlingssalen. Det var kul att få se hur de använde lokalerna och lekte. I de olika lokalerna fanns det möjlighet till att skapa, måla, skriva, leka, sjunga, läsa, dansa och annat. Jag hittade lite broschyrer som visade olika aktiviteter som fanns att göra under olika dagar i utställningen. Aktiviteterna styrs av personal som arbetar i utställningen. Det fanns alltifrån att läsa bok i samling, sånger och ramsor i samling, rytmiksamling, sagostunder på finska, barnkulturdagar, bebisteater och vanlig teater m.m. Det fanns också erbjudanden om att komma dit med förskolegrupper vid egna särskilda tider vilken man kunde boka.

Hur hade jag planerat och arbetat med denna utställning/mötesplats?
Eftersom jag aldrig mötte någon som arbetade där under mitt besökt så tycker jag det är svårt att veta hur de arbetar tillsammans med barnen i lokalerna. Det hade varit bättre om jag kanske gått på en av aktiviteterna och sett hur de gör, kanske frågat lite hur de arbetar m.m. Dock trodde jag att det skulle vara mer som en utställning som barn skulle kunna ta del av, men det var som tidigare nämnt mer en mötesplats där barn får röra sig och leka.

Jag tror att det hade varit roligt att ta med en barngrupp hit, men gärna läsa boken några gånger innan och samtala om den. Jag hade nog också valt att gå på en aktivitet tillsammans med barngruppen.  Jag har själv läst boken innan men kan tycka att lokalerna ”bara” är utformade efter hur dörrarna ser ut i boken, det är inte så likt med detaljer och innehåll som i den riktiga berättelsen. Det tyckte jag var lite tråkigt, men samtidigt hade jag kanske förstått konceptet lite bättre om jag fått en guidad tur innan av någon anställd.

Om man går dit skulle man kunna skapa tillsammans med barnen och leka i samlingssalen. Man skulle också kunna läsa i bokrummet och ha med sig fika i fikarummet. Jag skulle försöka dokumentera tillsammans med barnen, ta kort och måla samt prata om det som man gör för att sedan kunna arbeta med det i förskolans verksamhet. Det är viktigt att återkoppla det man gör tillsammans med barnen, både för att det är en ny miljö som barnen möter och som de får nya erfarenheter utav (Svensson 2005).

Referenser

 

Svensson, Ann-Katrin (2005). Språkglädje: språklekar i förskola och skola. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur