Museibesök på Världskulturmuseet – hur kan ett museibesök bli en tillgång till förskolan?

I Världsnaturmuseet fanns en avdelning anpassad för barn som handlade om Jordlingarna. När jag kom in till avdelningen möttes jag av en vägg med en rymdvarelse på. Bredvid rymdvarelsen var det en text där det stod att man välkommen in och titta på hur Jordlingarna bor på planeten Tellus.  Inne på avdelningen fanns det massor av saker att upptäcka. Det fanns olika ljud man kunde lyssna på i hörlurar, glasmontrar med olika saker som vi människor använt oss utav genom tiden, dataskärmar med olika spel att spela, en mörk tunnel som lyste med massa neonfärger, en hel vägg med stjärnor och planeter som man med hjälp av en kontroll kunde styra så det såg ut som att man åkte runt i rymden. Det fanns också en stor tv-skärm där man kunde se barn som förklarade olika föremål. Genom att man tryckte på en bild på en mindre skärm bredvid tv-skärmen så kom det upp på den stora så man kunde stå och lyssna. På avdelningen fanns det också flera informationstexter, om de saker som fanns att göra, som satt på väggarna.

Denna avdelning var full med saker att göra, känna och titta på. Hit tycker jag att man kan ta med barn i alla olika åldrar. Är det så att man har mindre barn kan det bara bra att bara åka hit så att barnen får se det som finns och uppleva avdelningen.

Något man skulle kunna göra utav detta besök med lite äldre barn är att skapa temat ”Vårt solsystem” eller temat ”Planeter.” Till en början kan man tillsammans med barnen prata om jorden som vi bor på, om rymden och även om de andra planeterna som finns i vårt solsystem. Man kan läsa sagor för barnen, göra en teater om en astronaut som hälsar på och berättar om vårt solsystem, kolla på små filmer om rymden, skapa egna planeter för att ge barnen mer kött på benen innan man gör ett besök. Det finns massor av saker att göra med detta ämne. Om man sedan tar och besöker denna avdelning kan barnen få en extra upplevelse till det tema de arbetat med. Efter besöket kan man följa upp det man varit med om och fortsätta arbeta med temat om barnen har intresse för det.

Något jag vill pointera (som jag också tog upp i inlägget vid besöket i Stadsmuseet) är att jag som pedagog kanske åker och tittar på vad som finns på museet. Det kan vara viktigt att veta lite vad som finns på avdelningen så man både kan ta med det i temaarbetet och även vara förberedd innan man tar dit en barngrupp. Dock var avdelningen på museet anpassat för barn, vilket var väldigt roligt. I Läroplanen i förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) står det att jag som förskollärare ansvarar för att barnen upplever att det är roligt och meningsfullt att lära sig nya saker. Jag ansvarar också för att barnen ställs inför nya utmaningar som stimulerar lusten att erövra nya färdigheter, erfarenheter och kunskaper.

När man har varit på ett sådant här besök tror jag att det är viktigt att vi följer upp det som hänt med barnen. Svensson (2005) beskriver att nya intryck och aktiviteter ger mycket att tala om för barnen. Viktigt är då att vuxna är med och samtalar, hjälper till att sätta ord på upplevelserna och visar engagemang.

Kursmål:
- redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
- självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden

Referenser:

 Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Svensson, Ann-Katrin (2005). Språkglädje: språklekar i förskola och skola. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur

Museibesök på Hasselbladcenter – hur kan ett museibesök bli en tillgång till förskolan?

När jag besökte Hasselbladcenter var det en fotoutställning gjort utav en japansk fotograf vid namn Ishiuchi Miyako. Fotografierna är skildrade från efterkrigstiden i Japan utifrån ett kvinnligt perspektiv. Det var endast kvinnor på fotografierna som bland annat var i olika åldrar, en del av kvinnorna visades nakna och en del hade stora ärr på sina kroppar. Ishiuchi skildrar ett politiskt budskap samtidigt som hon tar med personliga aspekter i sina fotografier.

Hur kan man arbeta med denna utställning tillsammans med barn?
Att visa barn sådana här bilder kan vara både på gott och ont. Att se skadade kvinnor, med ärr över stora delar av sina kroppar, kan nog skapa en rädsla hos barnen. Barns tankar, funderingar och erfarenheter är inte ”kopplade” till krig, skadade kroppar och politiska budskap (om de då inte varit med om det själva eller sett/fått höra från annat håll vilket jag tror skapar en mer negativ känsla än en positiv hos barnen). Jag tror att dessa ämnen som fotografen tar upp är något som ligger på en vuxennivå. Barn som får ta för stor del i utställningen tar nog mer skada än nytta då det mer kan skrämma än att lära. Men vill man arbeta med fotografierna ändå så kan man istället prata om våra kroppar, hur vi ser ut och att vi är olika men ändå väldigt lika. Något barn kanske har ett ärr på ett ben eller sett någon som har och då kan man prata om att vi har olika saker på våra kroppar som skiljer oss åt, men samtidigt ser vi nästan likadana ut ändå.

Museet kan också ge barnen en förståelse för hur en fotoutställning kan se ut. Tillsammans med barnen kan man gå och titta, prata om hur det kan se ut på en utställning. Man kan titta på bilderna och låta barnen få komma med tankar och idéer på vad de tror händer eller har hänt på bilderna. Hasselbladcenter har stora och öppna ytor vilket gör att barnen kan gå omkring för sig själva och titta, fundera, utan att jag som pedagog måste följa efter utan kan släppa dem för sig själva men ändå se dem bra.

Efter ett sådant här besök kan man göra en egen utställning på förskolan där barnen får ta kort och kanske göra små texter till sina bilder. Tillsammans kan pedagoger och barn bjuda in föräldrar och barnen kan göra inträdesbiljetter och sedan ha en visning.

Studion – vad är det?
Om man åkte upp en våning i Hasselbladcenter så fanns det också en pedagogisk verkstad – så kallad Studion. Studion är till för att fördjupa sin konstupplevelse genom att arbeta praktiskt. Till Studion kan allt ifrån förskolebarn, skolbarn och allmänheten i olika åldrar komma och arbeta. Här får man ge uttryck för de idéer som man har eller kanske lära sig mer om något material som finns.

 Om jag hade tagit med en barngrupp till en fotoutställning så hade det var väldigt roligt att efter besöket gå till Studion och tillsammans med barnen försöka arbeta utifrån det man sett. Dock vill jag tillägga att det kan vara lättare att ta med en barngrupp med lite äldre barn. Det kan vara lättare för de lite äldre barnen att förstå vad en utställning är för något och även att arbeta och prata utifrån utställningen.

Vid ett museibesök vidrörs massa ämnesområde som till exempel språk, matematik, bild, skapande, kreativitet, lärande för nya saker. I Läroplanen för förskolan  (Lpfö 98 rev. 2010) står det att verksamheten ska genomföras så att den stimulerar och utmanar barnets utveckling och lärande. Miljön ska vara öppen, innehållsrik och inbjudande. Verksamheten ska främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet samt ta till vara och stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter. Det står också att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama. Jag tror därför att utställningen skulle kunna vara ett bra tillfälle att lära sig, erövra nya erfarenheter och kunskaper och sedan genom Studion kunna ge uttryck för det man sätt i olika skapandeformer.

Som sagt, fotografens tema kanske kan kännas som ett lite för starkt och svårt ämne för barn i förskoleåldern, men Hasselbladcenter har många olika utställningar under året så det är bara att välja en som kanske passar sin egen barngrupp bättre. Samtidigt beskriver Persson och Wiklund (2008) att barn behöver utmanas för annars kan de inte få ta del av den kunskap som ligger utanför deras nuvarande kunskapsnivå. Därför kan det också vara bra att gå på museum och låta barnens tankar och kunskaper fyllas på, även om ämnet kan tyckas vara svårt.  

Gå gärna in på Hasselbladcenter och titta vilka utställningar som finns och om man kan göra besök i studion m.m.
http://www.hasselbladfoundation.org/exhibitions?lang=sv

Kursmål:
- redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
- självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden

Referenser:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442 

Persson, Annika & Wiklund, Lena (2008). Hur långt är ett äppelskal?: tematiskt arbete i förskoleklass. 1. uppl. Stockholm: Liber

Museibesök på Stadsmuseet – hur kan ett museibesök bli en tillgång till förskolan?

En av de uppgifter vi fått under terminen är att besöka tre olika museum i Göteborg och tre olika museum i Borås. Under besöken i de olika museerna fick man med sig frågeställningar som man skulle fundera och reflektera över som handlade om hur ett museibesök kan passa in i ett temaarbete, hur man kan använda detta i det vardagliga arbetet och hur man skulle kunna göra tillsammans med barnen under ett museibesök.

Stadsmuseet i Göteborg:
På museet fanns det massa olika avdelningar med olika teman som man kunde ta del av. Det fanns bland annat utställningar om vikingar, barnhem, om hur Hagabion kom till och sedan flera olika rum om hur det var i Göteborg från 1600-1800-talet. Det fanns också ett litet museum för de allra yngsta barnen, men som egentligen var som små lekrum.

Eftersom att avdelningarna handlade om så olika saker tror jag att det skulle vara lättare att bara välja någon eller några få avdelningar att titta på tillsammans med en barngrupp. Ett annat alternativ skulle kunna vara att man arbetar med temat ”museum” och tillsammans pratar med barnen om vad ett museum är, hur det ser ut, vad man gör där m.m. Då kan det vara bra att kunna besöka Stadsmuseet där det fanns så många olika teman att titta på.

Som ett temaarbete utifrån en eller två avdelningar så skulle det kanske vara mest givande för barnen att arbeta med vikingarummet, då det fanns lite olika glasmontrar som innehöll bland annat smycken, vapen, olika andra slags hantverk som vikingarna gjorde. Till varje glasmonter fanns det faktarutor, som man skulle kunna använda sig utav när man pratar om de olika föremålen tillsammans med barnen. Det fanns också ett stort skepp som man kunde titta på, kanske reflektera över och även jämföra med hur båtar ser ut idag.

En annan avdelning som man skulle kunna arbeta med är 1800-talet då det fanns många uppfinningar, temat skulle då vara uppfinningar men att man tar hjälp av denna avdelning i sitt temaarbete. Avdelningen var intressant då man kunde titta på hur många uppfinningar såg ut förr, som till exempel telefonen, kameran, en vävstol, hur man pumpade upp vatten från en brunn. Genom att barnen får se olika uppfinningar tror jag att det är lättare för dem att förstå hur det var förr och jämföra med hur uppfinningar ser ut idag. Av detta kan man skapa egna uppfinningar eller kanske plocka isär en gammal och en ny uppfinning för att se likheterna och skillnaderna. 

Något som jag tror är viktigt om man ska göra ett sådant här besök är att jag som pedagog alltid är förberedd, men även förbereder barnen. Med det menar jag att man läser på lite om vikingar och tillsammans med barnen pratar om vikingar innan man gör besöket, vad det är för något och hur de levde under den tiden och kanske klär ur sig. Något mer som kan vara viktigt är att jag själv går dit innan besöket och tittar på vad som faktiskt finns där och reflektera över om barnen skulle tycka att ett sådant här besök vore intressant. När man sedan väl besöker museet är det också viktigt är att jag som pedagog visar intresse, engagemang men även har struktur på det som ska göras. Eftersom barnen själva kanske inte har besökt ett museum kan det vara viktigt att prata om att man inte exempelvis springer runt och tar på alla saker, då det är en väldigt lugn och tyst miljö med ömtåliga saker. Tillsammans med barnen kan man ta kort på föremålen, låta barnen måla av det dem ser eller låta de berätta vad de ser och att jag då skriver ner tankar från barnen som sedan kan användas i det fortsatta arbetet med vikingar. Man kan också titta på exempelvis de smycken som vikingarna hade förr och tillsammans skapa egna ”vikingasmycken”.

Persson och Wiklund (2008) beskriver att ett temaarbete är långt ifrån något uppenbart begrepp och innebär inte något enhetligt arbetssätt. Syftet är att fördjupa barns kunskaper inom ett område, vilket man kan göra här genom att fördjupa barnens kunskaper och arbeta med vikingar eller kanske uppfinningar.

Gå gärna in och titta på vad som finns och vad man kan göra på Stadsmuseet.
http://goteborgsstadsmuseum.se/


Kursmål:- redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
- självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden


Referenser:

Persson, Annika & Wiklund, Lena (2008). Hur långt är ett äppelskal?: tematiskt arbete i förskoleklass. 1. uppl. Stockholm: Liber

Navet – en plats där man får möta många olika miljöer

För er som aldrig varit på Navet så är det ett så kallat Science center. Hit kommer bland annat förskolor och skolklasser på besök, men även lärare och pedagoger, i syfte att få inspiration eller lära sig mer om något specifikt ämne. I Navet finns det flera olika rum där varje rum är kopplat till ett specifikt ämne så som till exempel matematik, naturvetenskap, teknik, kroppen, kemi eller hållbar utveckling.

Hållbar utveckling - hur kan man arbeta med det kunskapsområdet i förskolan?
Under ett av våra besök denna termin fick vi arbeta med hållbar utveckling tillsammans med Anna Gunnarsson som arbetar på Navet. Vi fick först en liten rundtur för att se vad som finns i Navets olika lokaler och efter det fick vi en föreläsning som handlade om hållbar utveckling. Efter föreläsningen fick vi olika uppgifter som vi skulle göra tillsammans i grupp. En uppgift handlade om att gissa hur lång tid det tar för olika material att brytas ner i naturen. Vi fick ett långt snöre som vi sedan satte klädnypor på med olika antal år på. Till varje klädnypas år skulle ett material/föremål sättas ihop. Visste ni till exempel att det tar ca 1 miljon år för en glasflaska att brytas ner i naturen? Eller att det tar omkring 1-5 år för en cigarettfimp att brytas ner?

Detta är väldigt roligt att testa tillsammans med barn och se ungefär hur de tänker kring hur snabbt naturen bryter ner olika material. Samtidigt är det kanske inte så lätt att förstå hur mycket 1 miljon år är, men att göra något konkret med barnen och försöka visa hur olika material bryts ner i naturen kanske ändå kan ge en uppfattning om hur viktigt det är att vi inte kastar saker hur som helst. Det är viktigt att jag som pedagog visar barnen, genom kanske en sådan här uppgift, att det vi gör nu faktiskt kommer att påverka oss i framtiden. Efter att prova att sätta ut de olika materialen så kan man också testa att gräva ner olika saker i naturen. Man kan till exempel ta en burk, tuggummi, bananskal, tändsticksask och spika på en planka och sedan gräva ner den under jorden. Sedan gräver man upp plankan efter ett tag och ser vad som hänt, om naturen har kunnat bryta ner något av materialen. På detta sätt kan jag som pedagog både prata med barnen om olika material i naturen och även visa på att det faktiskt tar lång tid innan de bryts ner i naturen.  I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) står det att förskolan strävar efter att varje barn utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra. 

En annan uppgift som vi fick i grupperna var att skapa någonting, vad vi ville, utifrån ett och samma material som till exempel plast, papper, äggkartong m.m. Detta var för att vi skulle lära oss mer om att återskapa och göra nya saker utav olika material som vi kanske har i våra hem eller i förskolan. Min grupp valde att skapa blommor utav äggkartong och även göra en jordglob med alla kontinenter utav plast. 

Jag vill påstå att denna uppgift går att göra varje dag tillsammans med barnen i förskolan. Man kan börja med att samla in material som barnen har hemma. Det kan vara allt ifrån plastpåsar, burkar eller stenar, pinnar. Ja, egentligen vad som helst. Sedan låter man barnen få skapa vad de vill utifrån de material som finns – lätt som en plätt! Björklund (2009) beskriver att olika material inbjuder till olika möjligheter, att utveckla sina fantasier och uppfylla tankar och idéer. Genom att får arbeta med många olika material får barnen kanske denna möjlighet, att utveckla sina fantasier och idéer. Men viktigt här är att jag som pedagog finns med och stöttar barnen i sin skapandeprocess, om de till exempel behöver hjälp i något moment eller om de har frågor eller funderingar. I ett sådant här skapandemoment får barnen med så mycket i sitt lärande. De får utveckla sitt språk då de får med sig nya ord och begrepp i sitt skapande och tillsammans med andra. De får också med mycket matematik då de kanske behöver planera det som de vill skapa och de får möta mönster, former, problemlösning m.m.

Gå gärna in på Navets hemsida för att läsa och se vad som finns att göra. Det är öppet för allmänhet under bland annat helger då man kan åka dit och lära sig massor av saker och samtidigt ha väldigt roligt! http://www.navet.com/

Referenser:
Björklund, Camilla (2009). En två många: om barns tidiga matematiska tänkande. 1. uppl. Stockholm: Liber 

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442 

Det första inlägget - en presentation

Varmt välkommen till denna blogg - en blivande förskollärare.
Jag som är författare till bloggen heter Oliwia Torild och är 23 år gammal.
Jag är en person som älskar allt ifrån att pyssla till att sjunga men är även en riktig sportfantast. Just nu tränar jag ett damlag i innebandy vilket är väldigt roligt!
Tidigare har jag bland annat arbetat som assistent åt barn i behov av särskilt stöd, som danslärare och vikarierat i olika skolor och förskolor. Min dröm är att få utbilda mig till specialpedagog i framtiden!

Men varför en blogg?

Ja, varför en blogg undrar kanske ni. Jo det är så att jag läser just nu till förskollärare på Högskolan i Borås, vilket är mycket spännande och roligt. Jag är nu inne på termin 6/7 och läser under våren en kurs som heter Didaktik, estetiska läroprocesser och barns meningsskapande i språk, kommunikation och matematik. En del av denna kurs är att skapa en blogg. Denna blogg ska bli en så kallad portfolio och genom den ska jag bland annat skriva om det vi gör och lär oss i skolan så att ni läsare, men även lärare, kan följa med och se vad vi gör i utbildningen. 

Jag hoppas att ni kommer följa min utveckling till att bli en professionell och utbildad förskollärare men även se hur vi arbetar på förskollärarlinjen! 

Ha det bäst, vi hörs.

Oliwia