Museibesök på Världskulturmuseet – hur kan ett museibesök bli en tillgång till förskolan?

I Världsnaturmuseet fanns en avdelning anpassad för barn som handlade om Jordlingarna. När jag kom in till avdelningen möttes jag av en vägg med en rymdvarelse på. Bredvid rymdvarelsen var det en text där det stod att man välkommen in och titta på hur Jordlingarna bor på planeten Tellus.  Inne på avdelningen fanns det massor av saker att upptäcka. Det fanns olika ljud man kunde lyssna på i hörlurar, glasmontrar med olika saker som vi människor använt oss utav genom tiden, dataskärmar med olika spel att spela, en mörk tunnel som lyste med massa neonfärger, en hel vägg med stjärnor och planeter som man med hjälp av en kontroll kunde styra så det såg ut som att man åkte runt i rymden. Det fanns också en stor tv-skärm där man kunde se barn som förklarade olika föremål. Genom att man tryckte på en bild på en mindre skärm bredvid tv-skärmen så kom det upp på den stora så man kunde stå och lyssna. På avdelningen fanns det också flera informationstexter, om de saker som fanns att göra, som satt på väggarna.

Denna avdelning var full med saker att göra, känna och titta på. Hit tycker jag att man kan ta med barn i alla olika åldrar. Är det så att man har mindre barn kan det bara bra att bara åka hit så att barnen får se det som finns och uppleva avdelningen.

Något man skulle kunna göra utav detta besök med lite äldre barn är att skapa temat ”Vårt solsystem” eller temat ”Planeter.” Till en början kan man tillsammans med barnen prata om jorden som vi bor på, om rymden och även om de andra planeterna som finns i vårt solsystem. Man kan läsa sagor för barnen, göra en teater om en astronaut som hälsar på och berättar om vårt solsystem, kolla på små filmer om rymden, skapa egna planeter för att ge barnen mer kött på benen innan man gör ett besök. Det finns massor av saker att göra med detta ämne. Om man sedan tar och besöker denna avdelning kan barnen få en extra upplevelse till det tema de arbetat med. Efter besöket kan man följa upp det man varit med om och fortsätta arbeta med temat om barnen har intresse för det.

Något jag vill pointera (som jag också tog upp i inlägget vid besöket i Stadsmuseet) är att jag som pedagog kanske åker och tittar på vad som finns på museet. Det kan vara viktigt att veta lite vad som finns på avdelningen så man både kan ta med det i temaarbetet och även vara förberedd innan man tar dit en barngrupp. Dock var avdelningen på museet anpassat för barn, vilket var väldigt roligt. I Läroplanen i förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) står det att jag som förskollärare ansvarar för att barnen upplever att det är roligt och meningsfullt att lära sig nya saker. Jag ansvarar också för att barnen ställs inför nya utmaningar som stimulerar lusten att erövra nya färdigheter, erfarenheter och kunskaper.

När man har varit på ett sådant här besök tror jag att det är viktigt att vi följer upp det som hänt med barnen. Svensson (2005) beskriver att nya intryck och aktiviteter ger mycket att tala om för barnen. Viktigt är då att vuxna är med och samtalar, hjälper till att sätta ord på upplevelserna och visar engagemang.

Kursmål:
- redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
- självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden

Referenser:

 Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Svensson, Ann-Katrin (2005). Språkglädje: språklekar i förskola och skola. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur