Att läsa är viktigare än vad man tror!

Detta kanske är nytt för många eller riktigt gammalt för andra, men jag vill ändå pointera hur viktigt det är att läsa för barn. Både i hemmet och i förskolans verksamhet. Svensson* beskrev under sin föreläsning vilken slags kompetens barn får genom att vi vuxna läser för dem. Barnen får:

·         stort ordförråd

·         förmåga att berätta/återberätta

·         fonologisk medvetenhet

·         morfologisk och syntaktisk medvetenhet

·         verbalt minne

·         snabb tillgång till språket

·         kunskaper om bokstäver

Svensson (2009) beskriver i sin forskning att det är dock inte bara att läsa rakt uppochner för barnen utan det handlar om att läsa med barnen och ej för dem. Hon beskriver också att det handlar inte om hur mycket man läser utan det sätt man läser på, vilket ger störst effekt hos ett barn. I detta har jag som pedagog en stor roll men även övriga vuxna, att tänka på hur vi läser med barnen. Svensson* tar upp att när man läser böcker med barn så ska man ta tillvara på barnens frågor och tankar. Som vuxen kan man ställa frågor kring det man läser, om innehållet i bilderna, vad barnen tror och tänker om innehållet. Genom detta får barnen agera, tänka och reflektera. 

Jennfors och Jönsson (2010, s.132) beskriver att tidigare ansåg forskare att man i förskolan skulle hålla sig borta från läs- och skrivaktiviteter, men att man skulle gärna förbereda barnen med språklekar, rim och ramsor. Forskare idag är relativt överens om att läs och skrivutveckling startar långt tidigare innan barnet börjar skolan. Det finns ingen speciellt tidpunkt när barn ska lära sig skriva eller läsa utan det är utifrån barnets utveckling. Författarna beskriver också att barn behöver en arena där de kan testa och prova samt våga utforska språket under en vuxen persons stöd, vilket gör förskolan till den perfekta arenan (s. 133).

Hur jag hade arbetat med läsning på olika sätt i förskolan
Hade jag arbetat med läsning i förskolan hade jag försökt göra det till ett tema. Med ett tema blir lärandet mer meningsfullt och sammanhängande. Jag hade gjort biblioteksbesök med barnen, låtit dem välja de böcker de vill och sedan läst så mycket som möjligt med dem. Jag hade haft språkpåsar med olika berättelser i som barn och vuxna skulle kunna ta del av på avdelningen. Jag hade försökt göra dramatiseringar av böcker för barnen och med dem. Målat av sagor eller försökt göra egna.

Genom att arbeta med sagor, berättelser och läsning så tror jag att barn lär sig nya ord och begrepp. De lär sig om olika känslor, situationer och dilemman som finns i böckerna. Även en slags nyfikenhet och introduktion inför läsvärlden kan skapas. Svensson* tog också upp under sin föreläsning att läsning skapar en fantasirik miljö för barn. Genom fantasin främjas lek och erfarenheter. Även känslor, händelser och företeelser bearbetas multimodalt.

Något som jag tillsist skulle vilja pointera är att tänka på vad man läser för barnen, att man försöker variera sortimentet som man har på förskolan eller i hemmet. Det kan vara alltifrån faktaböcker, texter på nätet, böcker om prinsessor, djur, maskiner, känslor m.m. På detta sätt får barnen möjlighet att lära sig mer saker och får ett bredare ordförråd.

Kursmål:
- redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
- självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden
- kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen

Referenser

*Ann-Katrin Svensson. Metoder och teorier för språkutvecklande arbetssätt. Högskolan i Borås, 2015-01-20. 

Jennfors, Elisabeth & Jönsson, Karin (2010) Tidiga möten med skrift. .I Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.). Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur, ss. 121-138.

Svensson, Ann-Katrin (2009). Barnet, språket och miljön: från ord till mening. 2., omarb. uppl. Lund: Studentlitteratur

Knacka på!

Jag har varit och besökt utställningen Knacka på!.  Utställningen är skapad utifrån boken Knacka på! som är skriven och illustrerad av Anna-Clara Tidholm. Det är en utställning som är gjord till en slags verkstad och mötesplats för föräldrar och små barn, 0-5 år. Lokalen som utställningen är gjord i är utformad och inredd utifrån bokens innehåll. 

Lokalerna var utformade efter boken då det fanns olika rum med dörrar som hade olika färger så som röd, grön, blå och gul. Innanför de färgade dörrarna fanns det ett olika ”teman” som presenterade rummet. Exempelvis så var det ett skapanderum innanför den blåa dörren där det fanns massor av material och saker att skapa med. Innanför den gula dörren var det ett sagorum med massa böcker och en liten scen. Innanför den gröna dörren fanns det en stor samlingssal med massor av olika kuddar och bollar och innanför den röda dörren var det ett mat- och fikarum.

                                                         

När jag besökte utställningen var det några barn och vuxna där som skapade i det blåa rummet samt lekte i den stora samlingssalen. Det var kul att få se hur de använde lokalerna och lekte. I de olika lokalerna fanns det möjlighet till att skapa, måla, skriva, leka, sjunga, läsa, dansa och annat. Jag hittade lite broschyrer som visade olika aktiviteter som fanns att göra under olika dagar i utställningen. Aktiviteterna styrs av personal som arbetar i utställningen. Det fanns alltifrån att läsa bok i samling, sånger och ramsor i samling, rytmiksamling, sagostunder på finska, barnkulturdagar, bebisteater och vanlig teater m.m. Det fanns också erbjudanden om att komma dit med förskolegrupper vid egna särskilda tider vilken man kunde boka.

Hur hade jag planerat och arbetat med denna utställning/mötesplats?
Eftersom jag aldrig mötte någon som arbetade där under mitt besökt så tycker jag det är svårt att veta hur de arbetar tillsammans med barnen i lokalerna. Det hade varit bättre om jag kanske gått på en av aktiviteterna och sett hur de gör, kanske frågat lite hur de arbetar m.m. Dock trodde jag att det skulle vara mer som en utställning som barn skulle kunna ta del av, men det var som tidigare nämnt mer en mötesplats där barn får röra sig och leka.

Jag tror att det hade varit roligt att ta med en barngrupp hit, men gärna läsa boken några gånger innan och samtala om den. Jag hade nog också valt att gå på en aktivitet tillsammans med barngruppen.  Jag har själv läst boken innan men kan tycka att lokalerna ”bara” är utformade efter hur dörrarna ser ut i boken, det är inte så likt med detaljer och innehåll som i den riktiga berättelsen. Det tyckte jag var lite tråkigt, men samtidigt hade jag kanske förstått konceptet lite bättre om jag fått en guidad tur innan av någon anställd.

Om man går dit skulle man kunna skapa tillsammans med barnen och leka i samlingssalen. Man skulle också kunna läsa i bokrummet och ha med sig fika i fikarummet. Jag skulle försöka dokumentera tillsammans med barnen, ta kort och måla samt prata om det som man gör för att sedan kunna arbeta med det i förskolans verksamhet. Det är viktigt att återkoppla det man gör tillsammans med barnen, både för att det är en ny miljö som barnen möter och som de får nya erfarenheter utav (Svensson 2005).

Referenser

 

Svensson, Ann-Katrin (2005). Språkglädje: språklekar i förskola och skola. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur

Fältdagar 4 & 5 – uppföljningen

Efter mina tre veckor på praktiken fick jag komma tillbaka två extradagar för att utvärdera mitt arbete med barnen och se om barnen kanske utvecklat det jag gjort med dem. Det var kul att träffa alla barn igen och redan under den första dagen var det en del saker som jag märkte att barnen tagit fasta på. Till exempel så satt jag med några barn och målade en stund på förmiddagen. Barnen målade massa olika saker och jag frågade vad de gjorde. En flicka beskrev sin teckning med en dinosaurie, en flicka och tre bokstäver som hon skrivit själv. Hon frågade sedan om jag kunde hjälpa henne att skriva hennes namn och ålder. Tillsammans hjälptes vi åt och skrev. Hon frågade också om jag kunde skriva vad de gjorde på teckningen, liknande de sagorna som jag gjorde med de andra barnen. Jag märkte då att hon hade fastnat för sagorna och tyckte det var roligt att skapa egna, men en lite enklare variant.

Under tiden jag var borta så hade barnen läst sagorna som jag hade gjort med dem. Ett barn började prata om teatern som vi hade varit på – ”Fröken Sill simmar till..”. Ett annat barn frågade mig då om vi också kunde göra en egen teater, vilket vi självklart kunde. Vi tog en av de böcker som barnen skrivit och började dramatisera på gården. På högskolan hade vi en gästföreläsare vid namn Carina Mattsson* som berätta väldigt bra hur man kan dramatisera böcker tillsammans med barn. Egentligen var hon matematiklärare men drama kan beröra många ämnen som då bland annat matematik och språk. När man dramatiserar med barn blir det mer som en lek där alla kan vara det man vill, vilket hon pointerade.

Barnen och jag började med att bestämma vilka rollen man skulle ha. Några barn ville vara flickan och pojken, som sagan handlade om, och några ville vara en delfin eller haj. Jag läste sagan sakta och medan jag läste agerade barnen. Det blev otroligt roligt och barnen bytte roller och testade lite olika.

Något som jag också vill pointera är att barnen faktiskt tog fasta på arbetet med deras akvarium också. De andra barnen som inte fått göra ville också göra djur och barnen skapade fiskar av olika slag, maneter, valar, hajar m.m. Barnen hade målat manethav ute på gården i sanden med hjälp av pinnar och även skrivit ord.

Utvärdering och dokumentering med min handledare
Under veckorna som jag arbetade med barnen dokumenterade jag i form av bilder och texter. Jag skrev upp saker som jag ansåg att barnen fått lära sig i arbetet som de gjort och jag skrev ner lite tankar på hur jag skulle kunnat göra arbetet bättre, utifrån min roll som pedagog. Min handledare och jag satte oss ner sista fältdagen och pratade om mina anteckningar och arbetet jag gjort med barnen. Vi använde oss utav deras systematiska kvalitetsarbete där de använde sig bland annat av Lotus-diagram.

Det strävansmål som barnen nått är överstrukna med grönt. De mål som berörts men inte uppnåtts helt är överstrukna med gult. De som inte är överstruket är mål som inte berört.
De lila prickarna står för de mål som barnen nått i arbetet med deras akvarium och de rosa prickarna visar vilka mål de nått i skapandet av sagorna.

                                                

Det var väldigt nyttigt och bra att göra på detta sätt kände jag, för på så sätt kunde både jag och min handledare se mer konkret på vad jag egentligen fått med mig under mitt arbete tillsammans med barnen. Vi kunde också diskutera varför barnen inte nått vissa punkter, hur man kunde gjort annorlunda för att nå dem eller om det kanske inte alls gick.

En analys av mitt VFU- arbete
Om jag hade gjort mitt arbete annorlunda hade jag nog valt att fokusera på en sak och försökt göra det i hela gruppen, för att kunna se hur olika barn tänker och arbetar kring samma ämne. Jag hade kanske valt att bara göra akvarium tillsammans med barnen och på så vis hade skapandet yttrat sig på olika sätt. När jag arbetade med akvariet tillsammans med 3-4 åringarna låg mycket fokus på material, klippa och klistra massa olika saker. Det handlade inte direkt om varför de skapade som de gjorde och barnen brydde sig inte om att veta mer om de djur som de skapade. Jag ska inte säga att detta var något negativt, för min tanke var att barnen skulle få materialkännedom och få skapa vad de ville, men samtidigt hade jag som pedagog tyckt att det varit lite mer intressant att fördjupa mig i ämnet om fiskar och djur i vatten. Samtidigt kan jag tycka att det är mitt ansvar som pedagog att visa barnen mer, att lära dem mer. Det är inte barnen som ska behöva be om mer för att få, men jag ville inte styra för mycket utan just då var det barnens intresse som låg i fokus. 

Jag tror att hade jag gjort detta moment med lite äldre barn hade de kanske velat ta reda på lite fakta om de djur vi skapade, och man skulle kunnat göra lite mer forskning och skrivit olika texter till. Genom det hade även språket fått ta plats. Men som tidigare nämnt, det var inget negativt med att arbeta med de lite mindre barnen och jag tror att dem fick med sig mycket mer än vad jag själv kan förstå. 

Kursmål:
- redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
- självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden
- utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande

Referenser

* Carina Mattsson. Timmele förskola. Högskolan i Borås, 2015-03-27.

Att arbeta med Alternativ och Kompletterande Kommunikation

I förskolan kan det finnas barn som har språksvårigheter på något sätt vilket gör att jag som pedagog måste arbeta så att dessa barn får utveckla sitt språk på bästa möjliga sätt.

I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) står det att förskolan strävar efter att varje barn utvecklar sin förmåga att berätta, uttrycka tankar, frågor och kommunikation med andra. Det står också att förskollärare ska stimulera alla barns språkutveckling och kommunikationsutveckling. 

Alltså ska jag som pedagog se till att alla barn, på bästa möjliga sätt, får utveckla sitt språk utifrån sina egna förutsättningar.

Om man då har barn med språksvårigheter finns det hjälpmedel som man kan använda sig utav. Ett exempel på det är TAKK – Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation, med andra ord tecken som stöd. Det finns något annat som kallas för GAKK – Grafisk Alternativ och Kompletterande Kommunikation. När man arbetar med GAKK har man istället bilder som stöd. Carlsson* tog upp under sin föreläsning att när man arbetar med AKK på något sätt så är det för att ett barn med språksvårigheter behöver ett verktyg/hjälpmedel till att uttrycka sig, ett komplement för att bli förstådd.

Vad menas med TAKK och hur kan man arbeta med det i med ett barn och i barngrupp?
Jag har valt att beskriva TAKK lite närmare, både för att jag tidigare arbetat med det och tycker det är väldigt intressant. TAKK betyder, som jag tidigare nämnt Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation. Tisell (2009) beskriver att när man arbetar med TAKK innebär det att man kompletterar det talande språket med teckenspråkets handrörelser. Detta gör att man för att förtydliga det som sägs. Man använder sig av tecken under tiden man pratar för att stärka orden, man lägger så kallat ”strålkastarljusen” på det viktigaste orden genom att teckna dem. Man använder vanligtvis tecken som stöd till barn som har språksvårigheter, utvecklingsstörning, autism eller CP-skada. Det används också ofta med barnen som har annat förstaspråk. TAKK används väldigt ofta i barngrupper runt omkring Sverige, oavsett om barnen har någon språksvårighet eller inte.  Forskning har visat på att barn med en vanlig språkutveckling kan med hjälp av TAKK få e snabbare talutveckling (Tisell 2009, s.9).

Genom att teckna gör man som pedagog det lättare för barnet att förstå och det bygger upp ordförrådet. Tecken gör att barn lär sig fler ord snabbare och den kunskap som de lär om språket sitter kvar längre. Detta är på grund av att inlärningsprocessen förstärks gnom att man både hör, ser och känner orden (Tisell 2009, s. 8).

Tisell beskriver också att tecken som stöd hjälper barn att bland annat sortera intryck. För barn som har en långsammare utveckling är det viktigt att få hjälp med att sortera olika intryck, vilket TAKK gör. Tecken fungerar som en understrykningspenna i talet. Men tecken hjälper också barnet att vara närvarande. Det fångar barnet uppmärksamhet, ökar koncentration och då blir barnet mer närvarande.

Har man barn som är i behov av tecken som stöd så är det bra att arbeta med tecken tillsammans i hela barngruppen.  Då kan både barn samt personal prova på tecken och det blir ett inkluderande arbetssätt. Som tidigare nämnt så påverkas även barn utan språksvårigheter positiv utav tecken som stöd, så det gynnar alla! Man kan till exempel arbeta med att ha veckans tecken, lära alla barns bokstav på teckenspråk och ge alla barn varsitt tecken. Man kan ha sånger med teckenstöd till, arbeta med bilder på tecken, sätta upp de på möbler och saker i förskolans verksamhet (Tisell 2009, s. 34).

Jag tror att det är viktigt att göra arbetet med tecken så naturligt som möjligt i barngruppen, så att ingen känner sig exkluderad. Alla barn kan få lära sig eftersom det gynnar alla parter! Om man är osäker på tecken som pedagog kan man bara söka på nätet, använda sig av appa eller beställa teckenböcker. Det står jättebra hur man gör och hur man kan arbeta med det. Man kan också söka på ”Teckenhatten” på Youtube där det finns massor utav sånger som man kan ha och spela inför barnen.

Teckenhatten-  https://www.youtube.com/watch?v=qx4s9OePHQI

Kursmål:
- redogöra för och kritiskt granska olika metoder för att på ett tidigt stadium kartlägga, identifiera och förebygga kommunikativa svårigheterr
- kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen





Referenser

*Camilla Carlsson. Kommunikationer utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv 1.  Högskolan i Borås, 2015-02-23.

Tisell, Anneli (2009). Lilla boken om tecken: som ett verktyg för kommunikation och språkutveckling. 1 uppl. Lidingö: Hatten