VFU – att skapa sagor

Sista veckan under min VFU-period gjorde jag sagor med två grupper. Barnen var mellan 4-6 år och de var tre barn i en grupp och två i den andra. Här hade jag inte gjort något didaktiskt material utan valde ut några böcker som de läst i förskolan och som vi tittade lite i. Vi pratade om hur en bok ser ut, att den har en framsida som ofta är som en bild, men utan massa text. Framsidan hade en rubrik som berättade vad boken hette. I boken fanns det både bilder och text. Texterna består av bokstäver som i sin tur bildar ord som sedan bildar meningar vilket tillslut blir en berättelse. Barnen pointerade att det stod med små bokstäver i texterna och nästan aldrig med stora. Vi pratade sedan också om att det fanns bilder som texterna handlade om.

Jag beskrev för barnen att de skulle få göra en saga med bilder som de skulle måla och sedan skulle vi tillsammans skriva texter till. Texterna skulle vi skriva på datorn och barnen fick gärna skriva lite på deras bilder själva om de också ville. Även i detta moment gav jag ramar där deras sagor var tvungna att handla om vatten. Jag frågade också barnen om det lät som en bra ide, eller om de ville göra på något annat sätt, men de ville göra så som jag beskrev.

På förskolan använde de sig av en berättarlek som jag också använde lite av i mitt arbete. Svensson (2005, s. 104) beskriver leken som ”låt barnen bestämma”. Det går ut på att en pedagog börjar att berätta en historia, sedan stannar man upp och låter barnen välja i vilken riktning berättelsen ska ta. Som pedagog gör man flera avbrott och låter barnen fylla i huvudpersoner, vad de gör, vad som händer m.m. Pedagogen gör bara utfyllnaden.

Till en början fråga jag vad barnen tyckte att sagan skulle handla om och vad som skulle kunna hända. Sedan började jag med berättarleken och lät barnen fylla i. Eftersom de gjort detta förut blev det en väldigt rolig och bra saga i båda grupperna. Jag märkte att barnen tog olika karaktärer och händelser som de hade inspirerats utifrån de böcker vi redan läst till sin egna, men det anser jag bara vara positivt då barnen förstått handlingen i de tidigare böckerna. Barnen var också väldigt måna om att fråga varandra vad de tyckte skulle hända, vilket ledde till ett väldigt bra samarbete dem emellan.

Efter barnen gjort färdigt berättelsen till sagorna så valde vi ut några bilder som skulle kunna finnas med. Barnen ville måla sina egna karaktärer och saker som hände i berättelserna.

 

Jag frågade om de ville skriva lite själva på bilderna bland annat, vilket de ville. Den ena gruppen ville lära sig skriva med små bokstäver. Jag skrev på en lapp, som vi sedan läste tillsammans och pratade om bokstäverna, sedan skrev barnen av orden till sina bilder.

Det var väldigt roligt att se när de kämpat med en bokstav och sedan klarade den. Ofta kom ett glädjerop –  ”TITTA FRÖKEN, JAG KAN JU SKRIVA LILLA A, JAG KAN JU FAKTISKT”.

Den andra gruppen tyckte det var jobbigt och svårt med de små bokstäverna, så vi testade att skriva några ord med stora och några med små. När vi sedan var klara med bilderna satte jag mig med en dator för att skriva ner den text som skulle finnas med i boken till bilderna. Några av barnen ville gärna testa att skriva några meningar vilket vi gjorde tillsammans på datorn.

Efter att texten och bilderna var färdiga satte vi ihop dem och laminerade. Barnen var med under hela processen och det var kul att tillsammans få göra egna berättelser. 

Tankar och reflektion
I detta moment ville jag lägga fokus på språket i första hand, men i momentet rörde vi också vid andra ämnen som skapande, bild, matematik, naturkunskap, olika dilemman m.m. När barnen kom på sagorna var det fokus på ett dilemma. I en av böckerna handlade det om att man inte får kasta skräp i vatten, vilket något i berättelsen hade gjort. Detta ledde bland annat till att en delfin satt fast i ett nät och kunde inte simma, vilket i sin tur ledde till att den inte kunde äta eller träffa sina kompisar. I berättelsen trampade också en pojke på en glasbit som fanns på en strand vilket resulterade i att han började blöda mycket.

När barnen skapade sina berättelse pratade de mycket om bokstäver, hur man kan skriva dem, hur ord ser ut, vi jämförde ordbilder och testade att skriva både versaler och gemener. Vi samtalade mycket och när barnen själva berättade tränade de också sitt eget språk. Under processen pratade barnen mycket med varandra, de jämförde och visade sina bilder och texter samt frågade varandra vad de tyckte att de skulle måla eller skriva. De bad också varandra om hjälp under tiden som vi arbetade. 

Som Svensson (2009, ss 12-13) beskriver så är språket i grund och botten en social funktion. Med hjälp av språket kan vi lösa problem genom att vi diskuterar med andra, med oss själva och gör analyser. Språket fungerar också som en gruppsammanhållning där språket signalerar bland annat intressegrupp, vilket i sin tur resulterar i att språket också är en del av identitetsutvecklingen. (Detta kan man märka mer senare i tonåren då ungdomar är väldigt noga med att tala som sina kamrater.)

Tillsist vill jag pointera att arbeta med böcker på olika sätt är ett av de bästa sätten att för barn lära sig språk. Svensson (2005, s.29) tar upp att böcker är det bästa hjälpmedlet för att ge barn ett rikt språk. Det är nyttigt för barn, men även alla människor, att komma i kontakt med många olika böcker som ger olika språkliga uttryckssätt. 

Men vad fick barnen med sig utav detta utifrån Läroplanen?
I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) står det att lärandet för barnen ska vara roligt och stimulerande samt att det ska baseras på samspel mellan vuxen och barn men även barn sinsemellan. Barnen ska få känna tilltro till sin egen förmåga och förskolan ska lägga stor vikt på att stimulera barnens språkutveckling. Förskolan ska uppmuntra och ta vara på nyfikenheten för språket. Förskolan ska också sträva efter att varje barn får utveckla kunskap inom olika områden så som bild, matematik, naturkunskap, språk m.m. Förskolans verksamhet ska främja och stärka barnens intresse för att lära och erövra nya erfarenheter.



Kursmål:
- självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden
-  utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande
- kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen

Referenser

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Svensson, Ann-Katrin (2009). Barnet, språket och miljön: från ord till mening. 2., omarb. uppl. Lund: Studentlitteratur

Svensson, Ann-Katrin (2005). Språkglädje: språklekar i förskola och skola. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur