Fältdagar 4 & 5 – uppföljningen

Efter mina tre veckor på praktiken fick jag komma tillbaka två extradagar för att utvärdera mitt arbete med barnen och se om barnen kanske utvecklat det jag gjort med dem. Det var kul att träffa alla barn igen och redan under den första dagen var det en del saker som jag märkte att barnen tagit fasta på. Till exempel så satt jag med några barn och målade en stund på förmiddagen. Barnen målade massa olika saker och jag frågade vad de gjorde. En flicka beskrev sin teckning med en dinosaurie, en flicka och tre bokstäver som hon skrivit själv. Hon frågade sedan om jag kunde hjälpa henne att skriva hennes namn och ålder. Tillsammans hjälptes vi åt och skrev. Hon frågade också om jag kunde skriva vad de gjorde på teckningen, liknande de sagorna som jag gjorde med de andra barnen. Jag märkte då att hon hade fastnat för sagorna och tyckte det var roligt att skapa egna, men en lite enklare variant.

Under tiden jag var borta så hade barnen läst sagorna som jag hade gjort med dem. Ett barn började prata om teatern som vi hade varit på – ”Fröken Sill simmar till..”. Ett annat barn frågade mig då om vi också kunde göra en egen teater, vilket vi självklart kunde. Vi tog en av de böcker som barnen skrivit och började dramatisera på gården. På högskolan hade vi en gästföreläsare vid namn Carina Mattsson* som berätta väldigt bra hur man kan dramatisera böcker tillsammans med barn. Egentligen var hon matematiklärare men drama kan beröra många ämnen som då bland annat matematik och språk. När man dramatiserar med barn blir det mer som en lek där alla kan vara det man vill, vilket hon pointerade.

Barnen och jag började med att bestämma vilka rollen man skulle ha. Några barn ville vara flickan och pojken, som sagan handlade om, och några ville vara en delfin eller haj. Jag läste sagan sakta och medan jag läste agerade barnen. Det blev otroligt roligt och barnen bytte roller och testade lite olika.

Något som jag också vill pointera är att barnen faktiskt tog fasta på arbetet med deras akvarium också. De andra barnen som inte fått göra ville också göra djur och barnen skapade fiskar av olika slag, maneter, valar, hajar m.m. Barnen hade målat manethav ute på gården i sanden med hjälp av pinnar och även skrivit ord.

Utvärdering och dokumentering med min handledare
Under veckorna som jag arbetade med barnen dokumenterade jag i form av bilder och texter. Jag skrev upp saker som jag ansåg att barnen fått lära sig i arbetet som de gjort och jag skrev ner lite tankar på hur jag skulle kunnat göra arbetet bättre, utifrån min roll som pedagog. Min handledare och jag satte oss ner sista fältdagen och pratade om mina anteckningar och arbetet jag gjort med barnen. Vi använde oss utav deras systematiska kvalitetsarbete där de använde sig bland annat av Lotus-diagram.

Det strävansmål som barnen nått är överstrukna med grönt. De mål som berörts men inte uppnåtts helt är överstrukna med gult. De som inte är överstruket är mål som inte berört.
De lila prickarna står för de mål som barnen nått i arbetet med deras akvarium och de rosa prickarna visar vilka mål de nått i skapandet av sagorna.

                                                

Det var väldigt nyttigt och bra att göra på detta sätt kände jag, för på så sätt kunde både jag och min handledare se mer konkret på vad jag egentligen fått med mig under mitt arbete tillsammans med barnen. Vi kunde också diskutera varför barnen inte nått vissa punkter, hur man kunde gjort annorlunda för att nå dem eller om det kanske inte alls gick.

En analys av mitt VFU- arbete
Om jag hade gjort mitt arbete annorlunda hade jag nog valt att fokusera på en sak och försökt göra det i hela gruppen, för att kunna se hur olika barn tänker och arbetar kring samma ämne. Jag hade kanske valt att bara göra akvarium tillsammans med barnen och på så vis hade skapandet yttrat sig på olika sätt. När jag arbetade med akvariet tillsammans med 3-4 åringarna låg mycket fokus på material, klippa och klistra massa olika saker. Det handlade inte direkt om varför de skapade som de gjorde och barnen brydde sig inte om att veta mer om de djur som de skapade. Jag ska inte säga att detta var något negativt, för min tanke var att barnen skulle få materialkännedom och få skapa vad de ville, men samtidigt hade jag som pedagog tyckt att det varit lite mer intressant att fördjupa mig i ämnet om fiskar och djur i vatten. Samtidigt kan jag tycka att det är mitt ansvar som pedagog att visa barnen mer, att lära dem mer. Det är inte barnen som ska behöva be om mer för att få, men jag ville inte styra för mycket utan just då var det barnens intresse som låg i fokus. 

Jag tror att hade jag gjort detta moment med lite äldre barn hade de kanske velat ta reda på lite fakta om de djur vi skapade, och man skulle kunnat göra lite mer forskning och skrivit olika texter till. Genom det hade även språket fått ta plats. Men som tidigare nämnt, det var inget negativt med att arbeta med de lite mindre barnen och jag tror att dem fick med sig mycket mer än vad jag själv kan förstå. 

Kursmål:
- redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser
- självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden
- utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande

Referenser

* Carina Mattsson. Timmele förskola. Högskolan i Borås, 2015-03-27.

Att arbeta med Alternativ och Kompletterande Kommunikation

I förskolan kan det finnas barn som har språksvårigheter på något sätt vilket gör att jag som pedagog måste arbeta så att dessa barn får utveckla sitt språk på bästa möjliga sätt.

I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) står det att förskolan strävar efter att varje barn utvecklar sin förmåga att berätta, uttrycka tankar, frågor och kommunikation med andra. Det står också att förskollärare ska stimulera alla barns språkutveckling och kommunikationsutveckling. 

Alltså ska jag som pedagog se till att alla barn, på bästa möjliga sätt, får utveckla sitt språk utifrån sina egna förutsättningar.

Om man då har barn med språksvårigheter finns det hjälpmedel som man kan använda sig utav. Ett exempel på det är TAKK – Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation, med andra ord tecken som stöd. Det finns något annat som kallas för GAKK – Grafisk Alternativ och Kompletterande Kommunikation. När man arbetar med GAKK har man istället bilder som stöd. Carlsson* tog upp under sin föreläsning att när man arbetar med AKK på något sätt så är det för att ett barn med språksvårigheter behöver ett verktyg/hjälpmedel till att uttrycka sig, ett komplement för att bli förstådd.

Vad menas med TAKK och hur kan man arbeta med det i med ett barn och i barngrupp?
Jag har valt att beskriva TAKK lite närmare, både för att jag tidigare arbetat med det och tycker det är väldigt intressant. TAKK betyder, som jag tidigare nämnt Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation. Tisell (2009) beskriver att när man arbetar med TAKK innebär det att man kompletterar det talande språket med teckenspråkets handrörelser. Detta gör att man för att förtydliga det som sägs. Man använder sig av tecken under tiden man pratar för att stärka orden, man lägger så kallat ”strålkastarljusen” på det viktigaste orden genom att teckna dem. Man använder vanligtvis tecken som stöd till barn som har språksvårigheter, utvecklingsstörning, autism eller CP-skada. Det används också ofta med barnen som har annat förstaspråk. TAKK används väldigt ofta i barngrupper runt omkring Sverige, oavsett om barnen har någon språksvårighet eller inte.  Forskning har visat på att barn med en vanlig språkutveckling kan med hjälp av TAKK få e snabbare talutveckling (Tisell 2009, s.9).

Genom att teckna gör man som pedagog det lättare för barnet att förstå och det bygger upp ordförrådet. Tecken gör att barn lär sig fler ord snabbare och den kunskap som de lär om språket sitter kvar längre. Detta är på grund av att inlärningsprocessen förstärks gnom att man både hör, ser och känner orden (Tisell 2009, s. 8).

Tisell beskriver också att tecken som stöd hjälper barn att bland annat sortera intryck. För barn som har en långsammare utveckling är det viktigt att få hjälp med att sortera olika intryck, vilket TAKK gör. Tecken fungerar som en understrykningspenna i talet. Men tecken hjälper också barnet att vara närvarande. Det fångar barnet uppmärksamhet, ökar koncentration och då blir barnet mer närvarande.

Har man barn som är i behov av tecken som stöd så är det bra att arbeta med tecken tillsammans i hela barngruppen.  Då kan både barn samt personal prova på tecken och det blir ett inkluderande arbetssätt. Som tidigare nämnt så påverkas även barn utan språksvårigheter positiv utav tecken som stöd, så det gynnar alla! Man kan till exempel arbeta med att ha veckans tecken, lära alla barns bokstav på teckenspråk och ge alla barn varsitt tecken. Man kan ha sånger med teckenstöd till, arbeta med bilder på tecken, sätta upp de på möbler och saker i förskolans verksamhet (Tisell 2009, s. 34).

Jag tror att det är viktigt att göra arbetet med tecken så naturligt som möjligt i barngruppen, så att ingen känner sig exkluderad. Alla barn kan få lära sig eftersom det gynnar alla parter! Om man är osäker på tecken som pedagog kan man bara söka på nätet, använda sig av appa eller beställa teckenböcker. Det står jättebra hur man gör och hur man kan arbeta med det. Man kan också söka på ”Teckenhatten” på Youtube där det finns massor utav sånger som man kan ha och spela inför barnen.

Teckenhatten-  https://www.youtube.com/watch?v=qx4s9OePHQI

Kursmål:
- redogöra för och kritiskt granska olika metoder för att på ett tidigt stadium kartlägga, identifiera och förebygga kommunikativa svårigheterr
- kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen





Referenser

*Camilla Carlsson. Kommunikationer utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv 1.  Högskolan i Borås, 2015-02-23.

Tisell, Anneli (2009). Lilla boken om tecken: som ett verktyg för kommunikation och språkutveckling. 1 uppl. Lidingö: Hatten

Konstmuseet i Borås - Stoftkorn av svart

Under ett besök på Konstmuseet i Borås fick jag gå på en utställning skapad utav Hans Gothlin, en konstnär som är född i Borås 1949. Utställningen kallas för Stoftkorn av svart och i sin utställning har Gothlin arbetat med material så som plexi, järn och aluminium tillsammans med färg. 

När jag kom in till utställningens lokaler var det en väldigt öppen miljö. Det var stora rum med stora utrymmen. Det fanns olika piedestaler med skulpturer på och på väggarna runtomkring fanns det olika slags tavlor. Skulpturerna och tavlornas motiv var till mestadels abstrakt konst. Det fanns också ett litet rum där man kunde gå in och titta på bildspel med olika fotografier från 70-talet.

I en del av utställningens kunde man också se en avdelning som visade miniatyrkonst. Konsten visades i form av små porträtt som var målade av en konstnär som också var född i Borås. Jämte avdelningen med miniatyrkonst fanns även ett rum med stora vackra fönstren som visade bilder. Det dumma med dessa avdelningar var att allt satt väldigt högt upp på väggarna, det var inget barnperspektiv. 

Hur kan man arbeta med en barngrupp vid ett besök på museet?
Om jag hade tänkte arbeta med denna utställning tillsammans med barn så hade jag valt att gå och titta på den själv före jag valt att ta med barnen. Detta för att veta hur jag skulle arbeta med barnen vid ett besök. Det kan vara bra att veta exempelvis hur lokalerna ser ut, vad det är för slags utställning, om den är givande eller inte för barnen. Jag kan tycka att denna utställning var lite tråkig då sakerna var väldigt enkla, och då menar jag att det stod exempelvis ett järnrör och inget mer på en pedistal. Det kändes också väldigt tomt i de gigantiska lokalerna. Det kan säkert vara så att ett barn blir inspirerad av det, men jag hade nog valt att gå på en utställning som visade lite mer färg och form än denna. Många saker i denna utställning var väldigt snarlika, vilket också gjorde den lite tråkig.

Något som jag tidigare nämnt men som jag säger igen var att alla saker var placerade väldigt högt upp på väggar m.m. Detta kan göra att det inte går att fånga barnens intresse så lätt. När barnen inte riktigt ser är det svårt att bli inspirerad och nyfiken utav utställningen. Det kändes inte som att denna utställning var gjord för barn (vilket jag inte heller tror) så jag hade nog valt att inte ta med en grupp hit. Men om jag hade gjort det hade jag tagit med en lite äldre barngrupp. Jag hade också samtalat innan besöket med barnen om vad man får och vad man inte ska göra på ett museum, som tillexempel inte röra vid saker eftersom då kan de gå sönder. Eftersom lokalerna var väldigt stora tror jag att barn gärna hade velat testa och springa runt lite, det kan då vara viktigt att pointera för barn innan besöket att man inte får springa eftersom det kan störa andra besökare. 

Under mitt besök med barngruppen hade jag också försökt prata med barnen om de olika tavlorna och skulpturerna, kanske gett barnet ett litet uppdrag som de skulle kunna få göra. Exempelvis att de ska måla eller ta kort på en sak som de tycker är mest intressant, rolig eller kanske den saken som var tråkigast. Sedan hade man kunnat arbeta med det i förskolan genom att skapa egna skulpturer eller härma dem man såg.

Bendroth Karlsson*  berättade under hennes föreläsning om konst att när man besöker museum eller konsthallar så bidrar det till att vidga barnens erfarenhetsvärld och livsvärld. Dock kan jag ställa mig lite kritisk till detta då det också handlar om vad man väljer att gå och se på samt vilket syfte man har med besöket. Utan att ha dessa två tankar med sig blir besöket på ett museum eller konsthall inte meningsfullt. Hon tog också upp att jag som pedagog har stor betydelse i bemötandet av konst för barnen. Det bemötandet som jag visar upp påverkar nämligen barnens erfarenheter till konst. Men med hjälp av en utställning kan man hitta nya samtalsämnen, spontana samtal, lära sig om andra m.m.

Avslutningsvis vill jag säga att det är aldrig fel att testa att gå på en utställning, det kan ju hända att barnen inte alls tycker om det men å andra sidan kan besöket bli en start på något nytt!





Kursmål:
- självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden
-  utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande














Referenser:
 Marie Bendroth Karlsson. Barn möter konst. Högskolan i Borås, 2015-03-10.

VFU – Vernissage, nytt skapande och föräldrafest

Under den näst sista dagen av mina fältdagar hade vi en vernissage på det barnen skapat. Jag började med att ställa upp alla akvarium i ett rum. Sedan delade jag upp barngruppen i smågrupper där en grupp i taget fick komma och titta. De barn som hade skapat akvarium fick presentera sitt och berätta om de som bodde i akvariet.

Barnen som gjort akvarium beskrev också hur de gjort dem och vilka material som de använt. Efter att alla visat upp sitt akvarium fick barnen gå och titta, känna och fråga. Det märktes att barnen var stolta och glada över vad de skapat och de fick mycket beröm utav sina kamrater.

Efter maten samma dag läste vi sagorna som barnen hade skapat. Tillsammans hade jag och några barn gjort fruktsallad och dukat upp vid ett stort bord så alla skulle få plats. Vi bestämde att jag skulle läsa men att de barn som gjort böckerna fick vara med och visa bilderna och berätta om dem. Sedan fick barnen gå och titta i sagorna och se lite närmre.

Efter denna lilla vernissage ville de barn som inte fått skapa akvarium också göra egna djur. Vi ”snöade” då in på maneter, som blev ett väldigt populärt ämne under eftermiddagen. Vi läste om maneter och barnen ville tillverka egna. Så fram med massa papper, pennor, trådar, limpistoler och massor utav annat material. Jag visade hur jag hade gjort min manet i mitt akvarium, vilket nästan alla barn också ville göra. Efter några timmars skapande hade barnen gjort maneter, delfiner, valar, fiskar. Sedan ville barnen hänga upp det i altantaket på förskolan.

Det blev som ett hav när de hänge och dinglade, vilket uppskattades mycket utav barnen.

Föräldrafest
På kvällen hade förskolan sedan en föräldrafest där vi ställde ut alla akvarium och sagor igen. Barnen fick visa sina föräldrar vad de gjort och berättade om sitt skapande. Barnen visade också upp sitt hav som vi hängt upp i altantaket.

Det var väldig roligt att få visa föräldrarna hur jag arbetat med barnen, vilket de uppskattade mycket. Under vernissagen för föräldrarna märkte jag hur mycket barnen faktiskt lärt sig och det var kul att se hur en arbete kan växa och bli så stort.




Kursmål:
- självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden
-  utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande

VFU – att skapa sagor

Sista veckan under min VFU-period gjorde jag sagor med två grupper. Barnen var mellan 4-6 år och de var tre barn i en grupp och två i den andra. Här hade jag inte gjort något didaktiskt material utan valde ut några böcker som de läst i förskolan och som vi tittade lite i. Vi pratade om hur en bok ser ut, att den har en framsida som ofta är som en bild, men utan massa text. Framsidan hade en rubrik som berättade vad boken hette. I boken fanns det både bilder och text. Texterna består av bokstäver som i sin tur bildar ord som sedan bildar meningar vilket tillslut blir en berättelse. Barnen pointerade att det stod med små bokstäver i texterna och nästan aldrig med stora. Vi pratade sedan också om att det fanns bilder som texterna handlade om.

Jag beskrev för barnen att de skulle få göra en saga med bilder som de skulle måla och sedan skulle vi tillsammans skriva texter till. Texterna skulle vi skriva på datorn och barnen fick gärna skriva lite på deras bilder själva om de också ville. Även i detta moment gav jag ramar där deras sagor var tvungna att handla om vatten. Jag frågade också barnen om det lät som en bra ide, eller om de ville göra på något annat sätt, men de ville göra så som jag beskrev.

På förskolan använde de sig av en berättarlek som jag också använde lite av i mitt arbete. Svensson (2005, s. 104) beskriver leken som ”låt barnen bestämma”. Det går ut på att en pedagog börjar att berätta en historia, sedan stannar man upp och låter barnen välja i vilken riktning berättelsen ska ta. Som pedagog gör man flera avbrott och låter barnen fylla i huvudpersoner, vad de gör, vad som händer m.m. Pedagogen gör bara utfyllnaden.

Till en början fråga jag vad barnen tyckte att sagan skulle handla om och vad som skulle kunna hända. Sedan började jag med berättarleken och lät barnen fylla i. Eftersom de gjort detta förut blev det en väldigt rolig och bra saga i båda grupperna. Jag märkte att barnen tog olika karaktärer och händelser som de hade inspirerats utifrån de böcker vi redan läst till sin egna, men det anser jag bara vara positivt då barnen förstått handlingen i de tidigare böckerna. Barnen var också väldigt måna om att fråga varandra vad de tyckte skulle hända, vilket ledde till ett väldigt bra samarbete dem emellan.

Efter barnen gjort färdigt berättelsen till sagorna så valde vi ut några bilder som skulle kunna finnas med. Barnen ville måla sina egna karaktärer och saker som hände i berättelserna.

 

Jag frågade om de ville skriva lite själva på bilderna bland annat, vilket de ville. Den ena gruppen ville lära sig skriva med små bokstäver. Jag skrev på en lapp, som vi sedan läste tillsammans och pratade om bokstäverna, sedan skrev barnen av orden till sina bilder.

Det var väldigt roligt att se när de kämpat med en bokstav och sedan klarade den. Ofta kom ett glädjerop –  ”TITTA FRÖKEN, JAG KAN JU SKRIVA LILLA A, JAG KAN JU FAKTISKT”.

Den andra gruppen tyckte det var jobbigt och svårt med de små bokstäverna, så vi testade att skriva några ord med stora och några med små. När vi sedan var klara med bilderna satte jag mig med en dator för att skriva ner den text som skulle finnas med i boken till bilderna. Några av barnen ville gärna testa att skriva några meningar vilket vi gjorde tillsammans på datorn.

Efter att texten och bilderna var färdiga satte vi ihop dem och laminerade. Barnen var med under hela processen och det var kul att tillsammans få göra egna berättelser. 

Tankar och reflektion
I detta moment ville jag lägga fokus på språket i första hand, men i momentet rörde vi också vid andra ämnen som skapande, bild, matematik, naturkunskap, olika dilemman m.m. När barnen kom på sagorna var det fokus på ett dilemma. I en av böckerna handlade det om att man inte får kasta skräp i vatten, vilket något i berättelsen hade gjort. Detta ledde bland annat till att en delfin satt fast i ett nät och kunde inte simma, vilket i sin tur ledde till att den inte kunde äta eller träffa sina kompisar. I berättelsen trampade också en pojke på en glasbit som fanns på en strand vilket resulterade i att han började blöda mycket.

När barnen skapade sina berättelse pratade de mycket om bokstäver, hur man kan skriva dem, hur ord ser ut, vi jämförde ordbilder och testade att skriva både versaler och gemener. Vi samtalade mycket och när barnen själva berättade tränade de också sitt eget språk. Under processen pratade barnen mycket med varandra, de jämförde och visade sina bilder och texter samt frågade varandra vad de tyckte att de skulle måla eller skriva. De bad också varandra om hjälp under tiden som vi arbetade. 

Som Svensson (2009, ss 12-13) beskriver så är språket i grund och botten en social funktion. Med hjälp av språket kan vi lösa problem genom att vi diskuterar med andra, med oss själva och gör analyser. Språket fungerar också som en gruppsammanhållning där språket signalerar bland annat intressegrupp, vilket i sin tur resulterar i att språket också är en del av identitetsutvecklingen. (Detta kan man märka mer senare i tonåren då ungdomar är väldigt noga med att tala som sina kamrater.)

Tillsist vill jag pointera att arbeta med böcker på olika sätt är ett av de bästa sätten att för barn lära sig språk. Svensson (2005, s.29) tar upp att böcker är det bästa hjälpmedlet för att ge barn ett rikt språk. Det är nyttigt för barn, men även alla människor, att komma i kontakt med många olika böcker som ger olika språkliga uttryckssätt. 

Men vad fick barnen med sig utav detta utifrån Läroplanen?
I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) står det att lärandet för barnen ska vara roligt och stimulerande samt att det ska baseras på samspel mellan vuxen och barn men även barn sinsemellan. Barnen ska få känna tilltro till sin egen förmåga och förskolan ska lägga stor vikt på att stimulera barnens språkutveckling. Förskolan ska uppmuntra och ta vara på nyfikenheten för språket. Förskolan ska också sträva efter att varje barn får utveckla kunskap inom olika områden så som bild, matematik, naturkunskap, språk m.m. Förskolans verksamhet ska främja och stärka barnens intresse för att lära och erövra nya erfarenheter.



Kursmål:
- självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden
-  utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande
- kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen

Referenser

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Svensson, Ann-Katrin (2009). Barnet, språket och miljön: från ord till mening. 2., omarb. uppl. Lund: Studentlitteratur

Svensson, Ann-Katrin (2005). Språkglädje: språklekar i förskola och skola. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur

VFU – att skapa akvarium

Nu har VFU- perioden äntligen tagit fart och första veckan har gått. Veckan började med att hela barngruppen och alla pedagoger gick på teater ”Fröken Sill simmar till..”. Teatern var väldigt uppskattad av barn men även av oss vuxna. Det var sång och berättande om djur under vatten. Vi tog bilder och under hela dagen samtalade vi om teatern. Ett bra startskott till mitt didaktiska arbete!

Jag hade delat den första barngruppen i två grupper och började med att visa upp mitt didaktiska material för den första gruppen. Till en början frågade jag barnen om de visste vad ett akvarium var. Några barn svarade att de inte visste, något barn sa att det inte är i havet i alla fall. Jag visade på förskolans Ipad hur ett akvarium kan se ut och vad som skulle kunna bo där. Vi samtalade om teatern som vi nyss varit på och drog lite paralleller till den. Jag berättade sedan en saga om det akvarium jag själv skapat och beskrev djuren som bodde där. När jag var klar frågade jag om barnen ville skapa, vilket de gärna ville. Jag gjorde samma sak i den andra gruppen, men där var det två barn som inte ville, vilket var helt okej. Jag vet faktiskt inte varför barnen inte ville skapa, men kanske var det så att detta inte intresserade dem. Jag frågade om de ville göra någon annorlunda men det ville dem inte.

Tanken var sedan att lägga fram allt material som fanns på förskolan för att låta barnen få använda vad de ville. Barnen och jag gick också ut på gården och plockade mycket material som de skulle kunna ha i sina akvarium. Barnen fick varsin skolåda som de fick göra vad de ville med. Jag arbetade hela tiden med en grupp i taget för att kunna ge mer tid och stöd åt varje barn. Vi samtalade mycket om materialen, vad de hette, vad barnen gjort av de olika materialen tidigare och även hur de kändes. Dock resulterade valet av material i att de flesta barnen ville göra som jag gjort, vilket de gärna fick om de ville.

Barnen målade sina kartonger blåa, hällde glitter och limmade. De skapade olika djur som skulle bo i vattnet och mitt krav under skapandet var att barnen bara fick göra djur som kunde bo under vatten. Detta gjorde jag för att barnen skulle få ramar i sitt skapande eftersom jag själv tror att det kan bli svårt och lite för mycket för dem om det blir för fritt. Jag kommer förklara varför lite senare i mina reflektioner.

Jag tog sedan ett barn i taget och vi limmade in allt som skulle finnas i akvariet. Vi pratade om de olika sakerna som limmades in, hur de såg ut, hur de kändes, hur de luktade, vilken färg och storlek de hade, vart de skulle sitta, framför, bakom, jämte, under eller över. Barnen pratade med mig men även mycket med varandra under tiden som vi skapade. Barnen klippte ut olika former som de ville ha med och det märktes att de tyckte det var roligt att skapa. När jag frågade dem om de ville arbeta med deras akvarium var det alltid ett glädjetjut som hördes. Jag drog då slutsatsen att de tyckte momentet var roligt!

Detta gjorde jag med båda grupperna under första veckan. Jag hann med mycket redan under första veckan men jag arbetade också lite under den andra veckan. Jag skrev hela tiden ner det vi gjorde, vad barnen sa och hur långt jag kom med varje barn. Detta för att senare dokumentera tillsammans med min handledare.

Tankar & reflektioner
Anledningen till att jag gjorde att didaktiskt material som jag visade upp för barnen var för att jag och min handledare tänkte att barnen antagligen inte hade så många erfarenheter runt ämnet. Barnen i denna grupp var tre, några precis fyra år. Jag märkte sedan när jag arbetade att barnen faktiskt inte hade några erfarenheter och de kunde inte mycket om akvarium. Att de härmade mig gjorde de nog för att de som sagt inte hade erfarenheter, vilket inte är lätt för en tre- och fyraåring. Men mitt fokus låg på att prata om materialen, få in olika sinnen genom att känna lukta och höra på till exempel. Jag tänkte också mycket på att prata om de olika djur vi skapade, som bodde i vatten. Vi läste lite fakta från olika böcker och pratade om dem. Jag ville få med språk, matematik, naturkunskap vilket jag också kände att jag fick i arbetet. När vi samtalade och läste fakta lärde barnen sig nya begrepp och barnen pratade mycket sinsemellan om deras akvarium. Matematiken låg i fokus när vi limmade och skapade då vi pratade former, storlekar, perspektiv, rumsuppfattning, färger, vi sorterade m.m. 

 Naturkunskapen kom såklart med när vi pratade om de olika djuren.

Jag ville ha ramar i mitt arbete för att jag tror att det kan bli rörigt och svårt för barnen att komma igång. Detta var något som Andersson* tog upp under en workshop i skolan. Det kan vara svårt att komma på vad man ska göra när man tidigare inte gjort något liknande och då kan det bli en press som handlar om att prestera för barnen, vilket jag inte ville. Jag gav dem ramar och inom dem fick de vara fria och göra vad de ville. 

I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s. 10) står det bland annat att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt  kunnande om växter, djur. Att varje barn strävar efter att utveckla sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och  samtala om naturvetenskap. Förskolan strävar också efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild samt utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande  egenskaper hos mängder, antal samt för mätning. Det står också att varje barn ska sträva efter att tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld.

Kursmål:
- självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden
-  utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande

Referenser 

*Mats Andersson. Bild 1. Högskolan i Borås, 2015-02-09.

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442